De tjänar pengar på ditt skärmberoende

Piteå-Tidningen, 5 oktober 2019.

”Jag har förstått att man ska vara nykter i oktober. Piteå-Tidningen satsar på “Sober October” och det går fint, jag har andra laster att ägna mig åt.

Mitt allvarligaste beroende, är ett som drabbar alla delar av befolkningen – unga, gamla, studenter, föräldrar. Faktum är att man skulle kunna kalla det som breder ut sig framför våra näsor för ett helt nytt folkhälsoproblem.

Det är skärmarna. Sociala medier designade för att hålla kvar en, scrollande utan slut, mekanismer som triggar hjärnans belöningssystem. Jag ser på SVT:s nya program “Din hjärna” och känner igen mig när Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till bland annat “Skärmhjärnan”, beskriver problemet.

Jag skäms, inte bara för att jag hellre spelar Mario Kart än tar mig an Gösta Berlings saga som väntar på nattduksbordet.

Min senaste last är mobilspelet Mario Kart. Vilken fantastisk uppfinning, tänker jag, innan jag kastar ett sköldpaddsskal på en stor apa i racerbil som lyckats köra om mig. Bara ett race till, kanske klara cupen. Och så scrolla lite på Twitter, läsa kommentarerna jag redan sett två gånger en tredje vända. Plötsligt har några timmar försvunnit, det är dags att sova, och det sista jag ser innan ljuset släcks är skärmens sken.

Jag skäms, inte bara för att jag hellre spelar Mario Kart än tar mig an Gösta Berlings saga som väntar på nattduksbordet. Jag skäms också för att jag vet precis hur det fungerar, ändå går jag på det gång på gång.

Skärmberoendet håller på att bli ett folkhälsoproblem.”

Läs vidare här.

De riskerar mest om brexit går fel

Den här texten innehåller bland annat en förklaring av Boris Johnsons nya brexitförslag för Nordirland och vad det skulle leda till i praktiken.

Piteå-tidningen, 4 oktober 2019.

”Den brittiska regeringen har till slut fått någonting gjort. Premiärminister Boris Johnson föreslår en ny lösning för den irländska gränsen, och inleder sitt högtidliga brev till EU med orden “en rättvis och rimlig kompromiss”.

Men det är inte alla som ställer sig bakom rubriksättningen. EU-kommissionen är tveksam. Oppositionsledaren Jeremy Corbyn är så förbannad att han råkade välta ut ett glas vatten på heltäckningsmattan under debatten i brittiska parlamentet, rapporterar The Sun’s politiska redaktör på Twitter. Irlands regeringschef är besviken.

Alla vill undvika ett misslyckande. Men vad ett sådan skulle innebära varierar stort.”

Läs vidare här.

Ylva Johansson kommer aldrig bli poppis i Europa

Piteå-tidningen, 3 oktober 2019.

”Det var åtminstone ingen som skrek på Ylva Johansson under mötet i Bryssel. Den svenska kandidaten till EU-kommissionen förhördes av Europaparlamentet under tisdag eftermiddag. Parlamentarikerna blev inte helt nöjda – Johansson kommer behöva svara på fler frågor från Europaparlamentet skriftligen.

Johansson föreslås bli en av 26 nya EU-kommissionärer. Går det som det är tänkt, får hon ansvar för bland annat migrationsfrågor. EU-kommissionen fungerar ungefär som en gemensam regering för medlemsländerna, till vilken varje land nominerar en kandidat som sedan får ansvar för att genomföra EU-politik inom ett visst område – lite som en minister, alltså. Men innan Ylva Johansson och de andra kan börja jobba, måste Kommissionen som helhet godkännas av EU:s direktvalda organ, Europaparlamentet.

Att Johansson inte fick tummen upp direkt är knappast något personligt. Migrationen är kanske den mest inflammerade politiska frågan i EU. Alla vill olika saker. Den som får uppdraget att förhandla fram en gemensam överenskommelse på området kommer inte ha det enkelt.”

Läs vidare här.

Shekarabi får sjukförsäkringen i knäet

Piteå-tidningen, 2 oktober 2019.

”Under måndag kväll avgick Annika Strandhäll (S) som socialförsäkringsminister. Beskedet kommer efter att Strandhälls sambo hastigt avlidit, och hon har uppgett att hon avgår för att få mer tid till familjen. Under tisdag eftermiddag blev det klart att sittande civilminister Ardalan Shekarabi (S) tar över uppdraget som socialförsäkringsminister. 

Med Annika Strandhälls avgång förlorar regeringen en modig och intressant politiker. Efter valet 2014 klev Strandhäll in i Stefan Löfvens regering som socialförsäkringsminister. Då kom hon direkt från fackföreningsrörelsen och ett uppdrag som ordförande för fackförbundet Vision (tidigare SKTF).

Den nya posten var ingen enkel roll. Med sjukförsäkringen på sitt bord behövde Strandhäll ta tag i den skarpa kritik som riktats mot Försäkringskassan. Regelverken har varit obegripliga, bedömningarna inkonsekventa och sjuka har vittnat om hur de tvingats söka jobb som inte existerar. Många har hamnat mellan stolarna – för friska för att få sjukpenning enligt Försäkringskassan, men för sjuka för att arbeta enligt Arbetsförmedlingen.”

Läs vidare i Piteå-tidningen här.

Det manliga politiska geniet är en dum myt

Piteå-tidningen, 1 oktober 2019.

”Det går inte längre att slå upp en dagstidning utan att mötas av det manliga geniet. De politiskt sluga, hyperintelligenta strategerna har förtrollat journalistkåren.

I USA var det Donald Trumps chefsstrateg Steve Bannon som beskrevs som smartare än något mänskligheten tidigare skådat. I Storbritannien sattes Brexitkampanjens strategiska ledare Dominic Cummings (han som spelades av Benedict Cumberbatch i HBO-filmen, alltså) på samma mytomspunna piedestal. Senast är det den österrikiske valvinnaren Sebastian Kurz som tilldelats titeln.”

Läs vidare i Piteå-tidningen här.

Korruptionsanklagelser förstör trovärdigheten

Norrländska Socialdemokraten, 28 september 2019.

”De tre svenska partiledare som åkte på bjudresa till ett flådigt kändiskalas i Israel lyckades åtminstone inte göra det obemärkt. 

När minsta antydan till korruption väl visar sig i Sverige, blir vi så förvånade att det hamnar på kvällstidningarnas löpsedlar. Ett sundhetstecken.

Värre är det i resten av Europa. Den nya EU-kommissionen ser ut att bli proppfull av politiker involverade i pågående korruptionsutredningar. Men det är inget konstigt med det, enligt Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.”

https://mobil.nsd.se/nyheter/korruptionsanklagelser-forstor-trovardigheten-nm5214830.aspx

Humbug, sa Boris Johnson

Jag hinner inte ens komma upp ur sängen innan jag ligger och lyssnar på debatten från det brittiska parlamentet. Läser kommentarerna samtidigt, ett virrvarr av upprördhet och sedan länge surnad hopplöshet. Det handlar om Brexit och Boris Johnson förstås, men också om labourpolitikern Jo Cox som mördades av en högerextremist under brexitkampanjen.

Boris Johnson sa att det bästa sättet att hedra Jo Cox på vore att till slut genomföra Brexit.

Vilken röra.

En parlamentsledamot från Labour, Paula Sheriff, påpekade att premiärministerns aggressiva språkbruk plockas upp av hennes hatsvansar.

Paula Sheriff sa såhär:

Jag vill verkligen inte stå i vägen för en ordentlig debatt, men ikväll har premiärministern oavbrutet använt sig av nedsättande ord för att beskriva lagstiftning som parlamentet godkänt. Jag tror att herr talman håller med om att vi inte ska tillgripa stötande, farligt eller inflammerande språk om lagstiftning vi inte tycker om.

Vi står här, herr talman, under skyddet av vår bortgångne vän. Många av oss utsätts för dödshot och hemska glåpord varenda dag. Låt mig informera premiärministern om att de ofta citerar honom och använder hans ord: ”kapitulationslagen”, ”förräderi”, ”förrädare”. Jag har tröttnat. Vi måste alla tona ned vårt språkbruk, och det måste börja med premiärministern. Jag vill gärna höra hans åsikt om saken. Han borde skämmas.

Svaret?

Boris Johnson: Jag tror, herr talman, jag måste säga, herr talman, att jag aldrig har hört så mycket skitsnack i hela mitt liv.

”Humbug”, var ordet Johnson använde. Det associerar man som svensk kanske mest med Charles Dickens gubbkaraktär i A Christmas Carol, ni vet han tjuriga gubben i nattmössa som hatar julafton (men blir uppsökt av vålnader som tvingar honom att ändra sig). Humbug! Strunt, skitsnack, trams, hittepå.

Jag tar mig upp ur sängen, slår på David Camerons ljudbok i högtalarna och börjar göra frukost. Men jag hör inte riktigt vad den före detta premiärministern berättar om sin karriär, och jag råkar hälla för mycket mjölk i kaffet.


Det ÄR en taktik, som alla analytiker skriver. Boris Johnson försöker göra en liten del av befolkningen jätteupprörda, få resten av folket att förskräckt titta på de jätteupprörda människorna, ogilla det, och vända sig till honom när det väl gäller. I ett nyval, eller hur det nu blir.

Men dödshoten som labourledamöterna, kvinnliga ledamöter och Remain-ledamöter får ta emot är inte en del av någon taktik. De har inte bett om att få vara med i Boris Johnsons sjuka lek. Jo Swinson, Liberaldemokraternas partiledare, lät som att hon skulle börja gråta när hon under samma debatt berättade att hon just behövt polisanmäla ett hot riktat mot hennes barn.

De är med vare sig de vill eller inte. Precis som alla Storbritanniens invånare kommer behöva leva med Brexit, även de som röstade emot. Boris Johnson representerar en extrem falang av befolkningen. Han satsar allt på att kasta sig ur EU den 31 oktober, som om Brexit skulle vara över efter det.

Brexit kommer aldrig vara över! Det finns inget som heter ett ”Brexit utan avtal”. Skrivs inget avtal nu, betyder det bara att man kommer behöva skriva ett avtal senare.

Vid det laget sitter nog Boris Johnson i en bekväm fåtölj, i full färd med att krafsa ihop sina memoarer. Förutsatt att han inte hemsöks av några otroligt övertygande vålnader inom de närmsta veckorna.