Etikett: europaparlamentet

Skärp jordbruksstödet för arbetarnas skull

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Norrländska Socialdemokraten, 24 oktober 2020.

Det är inte ens tio år sedan arbetare från Bangladesh blev beskjutna av sin grekiska arbetsgivare. De plockade jordgubbar på en bondgård och hade inte fått betalt på flera månader. När de bad om pengarna öppnade chefen eld.  

Händelsen på den grekiska jordgubbsfarmen är exceptionell, men samtidigt del av ett större problem. Säsongs- och migrantarbetare i lantbruket i Europa är ofta utsatta, då de jobbar långa timmar under svåra villkor.  

Den europeiska federationen av fackföreningar inom livsmedels-, jordbruk- och turismsektorerna bedömer att runt fyra miljoner arbetare i EU jobbar svart eller under slavliknande förhållanden i lantbruket. 

Det gör dem till en betydande del av de totalt 10 miljoner arbetare som är anställda i branschen (ungefär tio miljoner till jobbar inom sektorn, men de är inte anställda utan utgörs av bönderna själva och deras familjer). 

En del får ingen eller väldigt lite lön. Andra tvingas bo trångt ihop i baracker eller tält, där det är omöjligt att uppehålla goda hygieniska standarder. Detta har förstås lett till stora problem nu under pandemin, och på flera gårdar runt om i Europa har hundratals migrantarbetare smittats i kluster.

Läs hela texten om hur jordbruksstödet kan förbättras här.

Inte lätt att rösta rätt

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Dagens Arena 9 oktober 2020.

Klockorna som ringer in till votering i Europaparlamentet är öronbedövande. Byggnaden skakar, rasten är över och ledamöterna masar sig vanligtvis in i plenisalen för att trycka på knappar.

Men sedan pandemin fick fart i våras har det varit tommare än vanligt i korridorerna. Folk jobbar hemifrån, och resorna till Strasbourg är inställda. Klockorna ringer fortfarande lika högt, men röstningen görs på distans.

För en svensk kan det tillfälliga systemet bjuda på en analog chock. Här finns inga BankID, intranät eller säkra uppkopplingar – nej, ledamöterna och deras assistenter skriver helt enkelt ut röstlistorna på papper, markerar hur de vill rösta, signerar, skannar och skickar iväg dem till presidiet från ledamotens officiella mejladress.

Förra veckan var det många papper som skulle in. Under sessionen i Bryssel behandlades flera viktiga frågor. Bland annat röstade man om EU:s nya klimatlag, som svenska Jytte Guteland (S) haft ansvar för. Dessutom antogs en ny skogsstrategi, som förstås har särskilt stor betydelse för ett land med så mycket skog som Sverige. Många av de viktiga omröstningarna var jämna, och varje röst spelade roll.

I protokollen saknas dock ett namn – Sverigedemokraternas Jessica Stegrud har inte röstat alls under onsdagseftermiddagen.

I protokollen saknas dock ett namn – Sverigedemokraternas Jessica Stegrud har inte röstat alls under onsdagseftermiddagen. Därmed missade hon slutomröstningen om både klimatlagen och skogsstrategin.

Läs vidare här.

EU:s klimatlag förtjänar att tas på allvar

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Ikväll och imorgon röstar Europaparlamentet om EU:s nya klimatlag. Månadens EU-krönika i Dagens Arena handlar om lagen, kritik den fått av klimatrörelsen och Greta Thunberg och vad den säger om dagens Europa.

Publicerad i Dagens Arena, 6 oktober 2020.

På onsdag kväll denna vecka röstar Europaparlamentet om EU:s nya klimatlag. Lagen avgör hur och när EU ska minska sina koldioxidutsläpp och bli klimatneutralt. Rapportör och ansvarig för lagstiftningen är den svenska socialdemokraten Jytte Guteland. Det är ett av de tyngsta uppdrag en svensk haft i Europaparlamentet.

Ambitionen i förslaget är att EU ska bli klimatneutralt till 2050. Mest debatterad har målsättningen i minskning av koldioxidutsläpp till 2030 varit. EU-kommissionens ursprungliga förslag är 55 procents minskning, medan Europaparlamentet ser ut att vilja höja ambitionerna till åtminstone 60 procent. En annan kontroversiell fråga är huruvida målen ska vara bindande för varje enskilt land eller bara för EU som helhet, vilket i praktiken avgör om mindre ambitiösa medlemsstater ska kunna åka snålskjuts på de duktigare.

Lagen marknadsförs som radikal i kontrast till EU:s historia som kol- och stålunion. Samtidigt riktar klimatrörelsen stark kritik mot förslagen. Klimataktivisterna Greta Thunberg, Luisa Neubauer, Adélaïde Charlier och Anuna de Wever van der Heyden publicerade häromdagen kritik mot den blivande lagen. Framför tittar de närmare på siffrorna – vad är egentligen en 55 procents minskning?

Läs hela texten hos Dagens Arena här.

Därför kommer inte Macron överge Strasbourg

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Alla svenska EU-politiker tycker att man ska sluta resa mellan de dubbla parlamenten i Bryssel och Strasbourg. Men vad skulle egentligen krävas för att lägga ner det franska? Konkreta förslag i slutet av texten.

Publicerad i Dagens Arena 10 september 2020.

Korridorerna i Bryssel kantas av stora, svarta plastlådor. De ligger där och vilar största delen av tiden, matta och kantiga, sådär klumpiga som något som håller hur länge som helst och för vad som helst. Skulle Europaparlamentet brinna upp skulle de där lådorna och dokumenten inuti dem antagligen ligga kvar i en stor svart hög under all aska när allt slocknat.

En gång i månaden stängs de. Feta, blanka hänglås klickar igen, anonyma män i uniform plockar mekaniskt upp dem och lastar upp dem på pirror, i lastbilar som tar dem ut ur landet, över dess sydliga gräns. De åker till Strasbourg.

Så ska det gå till, för så står det i fördraget från 1992. Varje månad åker 705 Europaparlamentariker och ett par tusen tjänstemän snabbtåg, bil eller taxi från Belgien till Frankrike för att rösta. Det vardagliga arbetet sker i Bryssel, finalen i Strasbourg. Fransmännen ville ha det så.

Men under pandemivåren har resandet satts på paus. Inte nog med att det har blivit riskabelt att fylla en och samma byggnad i Bryssel med politiker som rest dit från EU:s alla hörn – att sätta dem alla på ett tajt snabbtåg till en av Frankrikes värst drabbade regioner hade varit snäppet värre.

Läs vidare i Dagens Arena här.

Så blev jag en EU-kramare

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Dagens Arena, 17 juni 2020.

”Det var en helt vanlig onsdag, dagen då jag insåg att jag blivit radikaliserad. Jag hade just avslutat ett poddsamtal om EU:s nya återhämtningsfond. Diskussionen landade i konsensus kring mer bidrag till italienare och en generös svensk EU-politik. När luren lagts på, tack och adjö, lade jag mig sakta på rygg på golvet för att begrunda vad jag just sagt.

Vad hände med den byråkrathatande kvinna som flyttade hem till Stockholm för två år sedan, skakad in i själen av den kafkaliknande upplevelse de kallar anställning i Bryssel? Som två veckor efter flytten rubriksatte sin första ledare med »Dra av Juncker spenderbyxorna« och dagdrömde om en mindre EU-budget? Kanske har hon gjort en hälsosam resa bort från partilinjen och Marita Ulvskogs stab. Eller så har hon helt enkelt sugits in det regeringskritiska konsensus som verkar finnas bland svenska EU-tyckare.

Regeringens stenhårda snåljåpslinje lämnar inte mycket utrymme för kreativitet och nyanser bland dem som ska kritisera den – vill man inte tycka exakt som de som bestämmer måste man vara EU-positiv. Jag tror på att EU-samarbetet måste få kosta pengar och att regeringen i längden skulle tjäna på att vara mer solidariska. Men jag minns också hur det var att jobba i Bryssel på riktigt. Och det är svårt att vilja pumpa in pengar i det man ser innanför EU-institutionernas blanka väggar.

Byggnaderna i Bryssel kryllar av självuppfyllda politiker som borde gått i pension för länge sedan.

På nära håll är EU ett virrvarr av byråkrati, stämplar och hierarkier. Byggnaderna i Bryssel kryllar av självuppfyllda politiker som borde gått i pension för länge sedan. Tjänstemännen är ännu värre, eftersom deras upphöjda självbilder ofta kompletteras av drabbande mindervärdeskomplex. Min anställningsprocess för att bli vikarierande politiskt sakkunnig i Europaparlamentet var så invecklad att den blev klar först en månad efter att jag slutat på jobbet.”

Läs hela texten hos Dagens Arena här.

Därför vågar ingen sätta dit Orbán

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Dagens Arena, 20 maj 2020.

”Nästa vecka firar Viktor Orbán tio år som premiärminister i Ungern. Mycket har hänt under tiden han suttit vid makten. Det konservativa regeringspartiet Fidesz har monterat ned landets demokrati steg för steg, i rasande fart – universitet har stängts ned, makten centraliserats och media övertagits av staten. I slutet av april avskaffade parlamentet sig självt på obestämd tid, och regeringen kan nu styra landet obehindrat så länge Orbán vill.

Europa har fått en ny diktatur, konstaterade Freedom House. Svenska regeringen reagerade genom att skriva under ett uttalande ihop med 15 andra EU-länder för att betona vikten av att stå upp för demokratin även under krisen. Ingenstans i uttalandet nämns Ungern specifikt – faktum är att kritiken var så artigt formulerad att ungerska regeringen själva begärde att få skriva under uttalandet efter att det publicerats.

Visst borde man kunna förvänta sig kraftigare tag inom EU, en organisation som bygger på samarbete och demokrati. Trots det fortsätter Ungern att håva in regionalstöd och jordbruksbidrag från den gemensamma kassan. Landet fick till och med ta emot en av de större tårtbitarna av EU:s krisstöd nu under pandemin, eftersom kassan – av fullkomligt outgrundlig anledning – fördelades efter samma mekanism som regionalstödet.

Hur kommer det sig att Viktor Orbán tillåts fortsätta vara med i Europaparlamentets största grupp, ta emot feta EU-checkar och fatta gemensamma beslut?”

Läs hela texten här.

Corona kan rivstarta omställningen från olja

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Dagens Arena, 25 mars 2020.

”Medan vi sitter i karantän har naturen börjat återhämta sig. En studie från Carbon Brief uppskattar att Kinas koldioxidutsläpp har minskat med en fjärdedel sedan pandemins början. En forskare vid Stanfords universitet räknade ut att förbättringarna av luftkvaliteten som nu uppstått i landet kan rädda livet på över 77 000 kineser, många fler än viruset hittills dödat. Även i Europa har flera städer lyckats minska luftföroreningarna, skriver Politico.

Det är knappast något att glädjas över. Utöver allt mänskligt lidande pandemin orsakar, lär den leda till en ekonomisk kris. En kris, eller bara lågkonjunktur, är dålig för klimatet. För det första saktar de minskande investeringarna ned vår övergång till att bli fossilfria, för det andra har koldioxidutsläppen tidigare ökat stort efter finanskriser. Till exempel minskade utsläppen från fossila bränslen och cementproduktion efter finanskrisen 2008 först med 1,4 procent 2009, för att sedan öka med 5,9 procent året därefter.

Det är dags att lära oss av det och agera. Coronaviruset ger oss ett ypperligt tillfälle att rivstarta omställningen från fossila bränslen till förnybar energi. De låga oljepriserna är en god anledning att börja fasa ut subventioner av det fossila, samtidigt som en annalkande lågkonjunktur motiverar stora investeringar i grön energi.

Statistik framtagen av EU-kommissionen 2019 visar att EU:s medlemsländer i genomsnitt lade 600 miljarder kronor per år på subventioner av fossila bränslen mellan 2014 och 2016. Detta trots att man för länge sedan kommit överens om att sluta med just sådana subventioner. Fyra av EU-länderna planerar dessutom att införa ytterligare subventioner innan 2030: Tyskland, Grekland, Polen och Slovenien.

Nu borde man på EU-nivå enas om ett enhetligt sätt att definiera och mäta de fossila subventionerna.

En ekonom från St Andrews universitet i Skottland som räknat på EU-ländernas fossila subventioner konstaterar att de ökat med över 2,5 gånger mellan 2010 och 2017. Hade subventionerna tagits bort 2010 hade EU:s koldioxidutsläpp kunnat bli 9 procent mindre och regeringarna kunnat spara motsvarande 4500 miljarder kronor i kostnader och uteblivna intäkter. Så mycket pengar hade till exempel kunnat användas till 20 000 kilometer nya banor för höghastighetståg (just nu finns 9000 kilometer i Europa), omskolning för 14,7 miljoner arbetare som drabbas av omställningen – eller 37 nya kärnkraftverk om man är lagd åt det hållet.”

Läs hela texten hos Dagens Arena här.

SD fulspelar om polsk sexualkunskap

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Frihet, 2 december 2019.

”Snart kan den som försöker berätta om samtycke, preventivmedel eller sexuella läggningar för ungdomar i Polen hamna i fängelse. Den polska regeringen jobbar för att få igenom lagstiftning som gör det olagligt för föräldrar, lärare, läkare och andra att undervisa barn och ungdomar om sex- och samlevnad. Blir det som regeringspartiet Lag och rättvisa vill kommer sådan undervisning att kunna straff­­­­­as med upp till fem år i fängelse.

Syftet med lagförslaget påstås vara att motverka pedofili. Den katolska lobbygruppen som ursprungligen författat förslaget tror att undervisning uppmuntrar sexuell aktivitet bland minderåriga på ett farligt sätt.

Det är förstås nonsens. Sexualkunskapsundervisning för barn och unga, anpassad efter deras ålder, är en förutsättning för hälsosammare relationer till varandra och den egna sexualiteten senare i livet. Unga kommer förr eller senare komma i kontakt med sex – frågan är bara om samhället föredrar att de får sin information från vuxna i skolan eller från porren.

Kritiken mot lagförslaget har varit högljudd. Europaparlamentet tog tidigare i månaden ställning mot den nya lagen, och uppmanade genom en resolution* det polska parlamentet att rösta ned den. Alla svenska ledamöter röstade för nedläggandet av lagen – utom tre.

Sverigedemokraternas tre ledamöter i Europaparlamentet valde alla att avstå i omröstningen för ett par veckor sedan. Delegationsledaren Peter Lundgren (SD) skrev på sin Facebooksida dagen innan omröstningen att de inte skulle stå bakom en liknande politik i Sverige, men att de inte heller vill att EU ska lägga sig i polsk inrikespolitik.

Resonemanget liknar det som fördes av Kristdemokraternas tidigare Europaparlamentariker Lars Adaktusson tidigare i år då han konfronterades med att ha röstat emot resolutioner där Europaparlamentet tagit ställning för rätten till abort.

I den svenska EU-debatten har det blivit lätt för konservativa politiker att vifta bort kritik genom att hänvisa till en slags meta-nivå – istället för att tala om resolutioners innehåll, talar man om deras existens. ”

Läs vidare i Frihet här.

Låt den rätte komma in

Susanna Kierkegaard

Dagens Arena, 23 oktober 2019.

”Den franska presidenten skapade dålig stämning. Anonyma diplomater som var på förra veckans EU-toppmöte vittnar för Politico om “mycket, mycket ilskna diskussioner”. Övriga länders ledare ska ha gaddat ihop sig mot Emmanuel Macron i sina försök att få honom att ändra sig.

Men Macron stod fast vid sin övertygelse. Han ville inte låta varken Nordmakedonien eller Albanien ta nästa steg mot att bli EU-medlemmar. Att en majoritet var för detsamma hjälpte inte, eftersom beslutet krävde enhällighet. Och Macron hade bestämt sig. Han vill göra om hela processen för hur man söker medlemskap i grunden, och tänker inte låta varken Nordmakedonien eller Albanien komma närmare ett sådant tills det är gjort.

Med Storbritannien på väg ut ur EU förändras maktbalansen mellan medlemsländerna. Det framstår allt mer som att Macron försöker ta på sig ledartröjan, genom att radikalt förespråka en djupare integrering mellan länderna. Det syns kanske särskilt i de pågående budgetdiskussionerna, där Frankrike högljutt försöker få fler att bidra mer. Nu påverkar det alltså även EU:s relationer till kandidatländer.”

Läs vidare hos Dagens Arena här.

Ylva Johansson kommer aldrig bli poppis i Europa

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Piteå-tidningen, 3 oktober 2019.

”Det var åtminstone ingen som skrek på Ylva Johansson under mötet i Bryssel. Den svenska kandidaten till EU-kommissionen förhördes av Europaparlamentet under tisdag eftermiddag. Parlamentarikerna blev inte helt nöjda – Johansson kommer behöva svara på fler frågor från Europaparlamentet skriftligen.

Johansson föreslås bli en av 26 nya EU-kommissionärer. Går det som det är tänkt, får hon ansvar för bland annat migrationsfrågor. EU-kommissionen fungerar ungefär som en gemensam regering för medlemsländerna, till vilken varje land nominerar en kandidat som sedan får ansvar för att genomföra EU-politik inom ett visst område – lite som en minister, alltså. Men innan Ylva Johansson och de andra kan börja jobba, måste Kommissionen som helhet godkännas av EU:s direktvalda organ, Europaparlamentet.

Att Johansson inte fick tummen upp direkt är knappast något personligt. Migrationen är kanske den mest inflammerade politiska frågan i EU. Alla vill olika saker. Den som får uppdraget att förhandla fram en gemensam överenskommelse på området kommer inte ha det enkelt.”

Läs vidare här.