Så blev jag en EU-kramare

Publicerad i Dagens Arena, 17 juni 2020.

”Det var en helt vanlig onsdag, dagen då jag insåg att jag blivit radikaliserad. Jag hade just avslutat ett poddsamtal om EU:s nya återhämtningsfond. Diskussionen landade i konsensus kring mer bidrag till italienare och en generös svensk EU-politik. När luren lagts på, tack och adjö, lade jag mig sakta på rygg på golvet för att begrunda vad jag just sagt.

Vad hände med den byråkrathatande kvinna som flyttade hem till Stockholm för två år sedan, skakad in i själen av den kafkaliknande upplevelse de kallar anställning i Bryssel? Som två veckor efter flytten rubriksatte sin första ledare med »Dra av Juncker spenderbyxorna« och dagdrömde om en mindre EU-budget? Kanske har hon gjort en hälsosam resa bort från partilinjen och Marita Ulvskogs stab. Eller så har hon helt enkelt sugits in det regeringskritiska konsensus som verkar finnas bland svenska EU-tyckare.

Regeringens stenhårda snåljåpslinje lämnar inte mycket utrymme för kreativitet och nyanser bland dem som ska kritisera den – vill man inte tycka exakt som de som bestämmer måste man vara EU-positiv. Jag tror på att EU-samarbetet måste få kosta pengar och att regeringen i längden skulle tjäna på att vara mer solidariska. Men jag minns också hur det var att jobba i Bryssel på riktigt. Och det är svårt att vilja pumpa in pengar i det man ser innanför EU-institutionernas blanka väggar.

Byggnaderna i Bryssel kryllar av självuppfyllda politiker som borde gått i pension för länge sedan.

På nära håll är EU ett virrvarr av byråkrati, stämplar och hierarkier. Byggnaderna i Bryssel kryllar av självuppfyllda politiker som borde gått i pension för länge sedan. Tjänstemännen är ännu värre, eftersom deras upphöjda självbilder ofta kompletteras av drabbande mindervärdeskomplex. Min anställningsprocess för att bli vikarierande politiskt sakkunnig i Europaparlamentet var så invecklad att den blev klar först en månad efter att jag slutat på jobbet.”

Läs hela texten hos Dagens Arena här.

Därför vågar ingen sätta dit Orbán

Publicerad i Dagens Arena, 20 maj 2020.

”Nästa vecka firar Viktor Orbán tio år som premiärminister i Ungern. Mycket har hänt under tiden han suttit vid makten. Det konservativa regeringspartiet Fidesz har monterat ned landets demokrati steg för steg, i rasande fart – universitet har stängts ned, makten centraliserats och media övertagits av staten. I slutet av april avskaffade parlamentet sig självt på obestämd tid, och regeringen kan nu styra landet obehindrat så länge Orbán vill.

Europa har fått en ny diktatur, konstaterade Freedom House. Svenska regeringen reagerade genom att skriva under ett uttalande ihop med 15 andra EU-länder för att betona vikten av att stå upp för demokratin även under krisen. Ingenstans i uttalandet nämns Ungern specifikt – faktum är att kritiken var så artigt formulerad att ungerska regeringen själva begärde att få skriva under uttalandet efter att det publicerats.

Visst borde man kunna förvänta sig kraftigare tag inom EU, en organisation som bygger på samarbete och demokrati. Trots det fortsätter Ungern att håva in regionalstöd och jordbruksbidrag från den gemensamma kassan. Landet fick till och med ta emot en av de större tårtbitarna av EU:s krisstöd nu under pandemin, eftersom kassan – av fullkomligt outgrundlig anledning – fördelades efter samma mekanism som regionalstödet.

Hur kommer det sig att Viktor Orbán tillåts fortsätta vara med i Europaparlamentets största grupp, ta emot feta EU-checkar och fatta gemensamma beslut?”

Läs hela texten här.

Corona kan rivstarta omställningen från olja

Publicerad i Dagens Arena, 25 mars 2020.

”Medan vi sitter i karantän har naturen börjat återhämta sig. En studie från Carbon Brief uppskattar att Kinas koldioxidutsläpp har minskat med en fjärdedel sedan pandemins början. En forskare vid Stanfords universitet räknade ut att förbättringarna av luftkvaliteten som nu uppstått i landet kan rädda livet på över 77 000 kineser, många fler än viruset hittills dödat. Även i Europa har flera städer lyckats minska luftföroreningarna, skriver Politico.

Det är knappast något att glädjas över. Utöver allt mänskligt lidande pandemin orsakar, lär den leda till en ekonomisk kris. En kris, eller bara lågkonjunktur, är dålig för klimatet. För det första saktar de minskande investeringarna ned vår övergång till att bli fossilfria, för det andra har koldioxidutsläppen tidigare ökat stort efter finanskriser. Till exempel minskade utsläppen från fossila bränslen och cementproduktion efter finanskrisen 2008 först med 1,4 procent 2009, för att sedan öka med 5,9 procent året därefter.

Det är dags att lära oss av det och agera. Coronaviruset ger oss ett ypperligt tillfälle att rivstarta omställningen från fossila bränslen till förnybar energi. De låga oljepriserna är en god anledning att börja fasa ut subventioner av det fossila, samtidigt som en annalkande lågkonjunktur motiverar stora investeringar i grön energi.

Statistik framtagen av EU-kommissionen 2019 visar att EU:s medlemsländer i genomsnitt lade 600 miljarder kronor per år på subventioner av fossila bränslen mellan 2014 och 2016. Detta trots att man för länge sedan kommit överens om att sluta med just sådana subventioner. Fyra av EU-länderna planerar dessutom att införa ytterligare subventioner innan 2030: Tyskland, Grekland, Polen och Slovenien.

Nu borde man på EU-nivå enas om ett enhetligt sätt att definiera och mäta de fossila subventionerna.

En ekonom från St Andrews universitet i Skottland som räknat på EU-ländernas fossila subventioner konstaterar att de ökat med över 2,5 gånger mellan 2010 och 2017. Hade subventionerna tagits bort 2010 hade EU:s koldioxidutsläpp kunnat bli 9 procent mindre och regeringarna kunnat spara motsvarande 4500 miljarder kronor i kostnader och uteblivna intäkter. Så mycket pengar hade till exempel kunnat användas till 20 000 kilometer nya banor för höghastighetståg (just nu finns 9000 kilometer i Europa), omskolning för 14,7 miljoner arbetare som drabbas av omställningen – eller 37 nya kärnkraftverk om man är lagd åt det hållet.”

Läs hela texten hos Dagens Arena här.

SD fulspelar om polsk sexualkunskap

Frihet, 2 december 2019.

”Snart kan den som försöker berätta om samtycke, preventivmedel eller sexuella läggningar för ungdomar i Polen hamna i fängelse. Den polska regeringen jobbar för att få igenom lagstiftning som gör det olagligt för föräldrar, lärare, läkare och andra att undervisa barn och ungdomar om sex- och samlevnad. Blir det som regeringspartiet Lag och rättvisa vill kommer sådan undervisning att kunna straff­­­­­as med upp till fem år i fängelse.

Syftet med lagförslaget påstås vara att motverka pedofili. Den katolska lobbygruppen som ursprungligen författat förslaget tror att undervisning uppmuntrar sexuell aktivitet bland minderåriga på ett farligt sätt.

Det är förstås nonsens. Sexualkunskapsundervisning för barn och unga, anpassad efter deras ålder, är en förutsättning för hälsosammare relationer till varandra och den egna sexualiteten senare i livet. Unga kommer förr eller senare komma i kontakt med sex – frågan är bara om samhället föredrar att de får sin information från vuxna i skolan eller från porren.

Kritiken mot lagförslaget har varit högljudd. Europaparlamentet tog tidigare i månaden ställning mot den nya lagen, och uppmanade genom en resolution* det polska parlamentet att rösta ned den. Alla svenska ledamöter röstade för nedläggandet av lagen – utom tre.

Sverigedemokraternas tre ledamöter i Europaparlamentet valde alla att avstå i omröstningen för ett par veckor sedan. Delegationsledaren Peter Lundgren (SD) skrev på sin Facebooksida dagen innan omröstningen att de inte skulle stå bakom en liknande politik i Sverige, men att de inte heller vill att EU ska lägga sig i polsk inrikespolitik.

Resonemanget liknar det som fördes av Kristdemokraternas tidigare Europaparlamentariker Lars Adaktusson tidigare i år då han konfronterades med att ha röstat emot resolutioner där Europaparlamentet tagit ställning för rätten till abort.

I den svenska EU-debatten har det blivit lätt för konservativa politiker att vifta bort kritik genom att hänvisa till en slags meta-nivå – istället för att tala om resolutioners innehåll, talar man om deras existens. ”

Läs vidare i Frihet här.

Låt den rätte komma in

Dagens Arena, 23 oktober 2019.

”Den franska presidenten skapade dålig stämning. Anonyma diplomater som var på förra veckans EU-toppmöte vittnar för Politico om “mycket, mycket ilskna diskussioner”. Övriga länders ledare ska ha gaddat ihop sig mot Emmanuel Macron i sina försök att få honom att ändra sig.

Men Macron stod fast vid sin övertygelse. Han ville inte låta varken Nordmakedonien eller Albanien ta nästa steg mot att bli EU-medlemmar. Att en majoritet var för detsamma hjälpte inte, eftersom beslutet krävde enhällighet. Och Macron hade bestämt sig. Han vill göra om hela processen för hur man söker medlemskap i grunden, och tänker inte låta varken Nordmakedonien eller Albanien komma närmare ett sådant tills det är gjort.

Med Storbritannien på väg ut ur EU förändras maktbalansen mellan medlemsländerna. Det framstår allt mer som att Macron försöker ta på sig ledartröjan, genom att radikalt förespråka en djupare integrering mellan länderna. Det syns kanske särskilt i de pågående budgetdiskussionerna, där Frankrike högljutt försöker få fler att bidra mer. Nu påverkar det alltså även EU:s relationer till kandidatländer.”

Läs vidare hos Dagens Arena här.

Ylva Johansson kommer aldrig bli poppis i Europa

Piteå-tidningen, 3 oktober 2019.

”Det var åtminstone ingen som skrek på Ylva Johansson under mötet i Bryssel. Den svenska kandidaten till EU-kommissionen förhördes av Europaparlamentet under tisdag eftermiddag. Parlamentarikerna blev inte helt nöjda – Johansson kommer behöva svara på fler frågor från Europaparlamentet skriftligen.

Johansson föreslås bli en av 26 nya EU-kommissionärer. Går det som det är tänkt, får hon ansvar för bland annat migrationsfrågor. EU-kommissionen fungerar ungefär som en gemensam regering för medlemsländerna, till vilken varje land nominerar en kandidat som sedan får ansvar för att genomföra EU-politik inom ett visst område – lite som en minister, alltså. Men innan Ylva Johansson och de andra kan börja jobba, måste Kommissionen som helhet godkännas av EU:s direktvalda organ, Europaparlamentet.

Att Johansson inte fick tummen upp direkt är knappast något personligt. Migrationen är kanske den mest inflammerade politiska frågan i EU. Alla vill olika saker. Den som får uppdraget att förhandla fram en gemensam överenskommelse på området kommer inte ha det enkelt.”

Läs vidare här.

Korruptionsanklagelser förstör trovärdigheten

Norrländska Socialdemokraten, 28 september 2019.

”De tre svenska partiledare som åkte på bjudresa till ett flådigt kändiskalas i Israel lyckades åtminstone inte göra det obemärkt. 

När minsta antydan till korruption väl visar sig i Sverige, blir vi så förvånade att det hamnar på kvällstidningarnas löpsedlar. Ett sundhetstecken.

Värre är det i resten av Europa. Den nya EU-kommissionen ser ut att bli proppfull av politiker involverade i pågående korruptionsutredningar. Men det är inget konstigt med det, enligt Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.”

https://mobil.nsd.se/nyheter/korruptionsanklagelser-forstor-trovardigheten-nm5214830.aspx

Den europeiska livsstilen

Idag börjar jag som krönikör i Dagens Arena. Var tredje vecka ska det bli en längre text om EU.

I premiärtexten promenerar vi genom ett par av den senaste tidens stora EU-händelser. Vi glor en stund på David Cameron, som börjat dyka upp på nyheterna igen i och med släppet av sin självbiografi. Så stannar vi till vid en tom talarstol i Luxemburg. Sist men inte minst besöker vi det fullspäckade pressrummet hos EU-kommissionen i Bryssel, och funderar på vilken av kommissionärerna som kommer ryka de närmsta veckorna.

Trevlig läsning!

Dagens Arena, 20 september 2019.

David Cameron är tillbaka, och stämningen i morgonsofforna är spänd. Inför släppet av sina memoarer har den före detta premiärministern börjat dyka upp brittisk TV igen. Jag tittar slött.

En journalist från ITV News går rakt på sak. Han frågar om David Cameron tänkt be den brittiska befolkningen om ursäkt för att ha utlyst folkomröstningen om Brexit 2016.

David Cameron tvekar inte en sekund. Han ber faktiskt om förlåtelse för allt han satt i rullning. Den välkammade politikern, vars missbedömningar ledde hela landet in i sin största identitetskris i modern tid, är ledsen. Inte tårar-i-livesändning-ledsen, men visst bjuder han på några värdiga bekymmersrynkor i pannan.

Det är svårt att slita sig.”

https://www.dagensarena.se/opinion/den-europeiska-livsstilen/

Sätt en vuxen Greta i regeringen

Margot Wallström avgår och Löfven ska hitta någon ny. Jag gissar på Ann Linde, tidigare EU-minister som på mystiskt vis blev nedgraderad till utrikeshandelsminister efter valet. Det spekulerades i att hon kanske skulle bli Sveriges nya EU-kommissionär, att den nya ministerposten var en mellanlandning. Kanske var den det, fast inför jobbet som utrikesminister?

Linde vore ett lite trist val. Det fantastiska med Wallström har varit hennes mod! Jag vill ha en radikal utrikesminister.

Roligare vore det om Jytte Guteland hämtades hem från Bryssel. Guteland är det närmaste vi har en vuxen Greta Thunberg. Hon tar politik på allvar, är karismatisk och skulle kunna sätta Sverige på kartan inte bara med feministisk, utan med klimat-aktiv utrikespolitik (Guteland har jobbat med miljö- och klimat som Europaparlamentariker).

Sätt en vuxen Greta i regeringen!

Som politiker räcker det inte att följa regelboken

NSD, 18 maj 2019.

”Malin Björk gjorde allt enligt regelboken. Trots det blev hon huvudnumret i veckans EU-rapportering när SVT pumpade ut sitt stora avslöjande.

I rollen som Vänsterpartiets europaparlamentariker har Björk plockat ut ett saftigt traktamente för dagarna hon jobbat i Bryssel – trots att hon bor där. Pengarna har gått till resor i Sverige, kaffemuggar och kampanjmaterial.

På pappret är allt som det ska. Alla europaparlamentariker har rätt till traktamentet på 3.000 kronor om dagen när de jobbar i Bryssel, oavsett var de bor.

Björk hade till och med dubbelkollat och fått godkänt av parlamentet för att använda pengarna till resor i Sverige, kontors- och kampanjmaterial.

Ändå är det något som skaver med upplägget.”

https://nsd.se/nyheter/som-politiker-racker-det-inte-att-folja-regelboken-nm5110423.aspx