Det värsta med ljudböcker är att de går så fort.
Jag skaffade en såndär prenumeration igen. Kunde inte hålla mig från att inte bara läsa, utan också lyssna på boken jag just upptäckt och fått låna av en kompis. Den var så bra, ärlig och rolig, jag ville ha den med mig även på bussen in till stan.
Men det gick för fort. I efterhand känns det som ett fruktansvärt slöseri. Boken hade förtjänat bättre; en läsare som stannar upp, har råd att läsa om en mening, fundera och bläddra. Tänka!
Med bara några sidor kvar insåg jag mitt misstag, pausade fort, tog fram de ljusgröna pärmarna med de matta sidorna i. De var sådär lite skrovliga och grå, som lågpristoapapper från Eldorado. Lätta att få grepp om.
Jag läste de sista sidorna långsamt och tänkte att hädanefter får jag bara lyssna på dåliga böcker.
Det har förstås redan gått åt skogen.
Susanna Kierkegaard 