I’m canvassing for Labour — even though, as a Swede, I can’t vote in this election

The Guardian, 2 December 2019.

“The UK election is probably none of my business. I don’t live here and I can’t vote. And yet I’m so invested in the outcome, I have decided to come over from Sweden to volunteer for the Labour party, handing out flyers and knocking on doors. Having grown up in Sweden, I already know some of Jeremy Corbyn’s proposed policies can work. I’ve benefited from free school lunches, have had access to university without tuition fees, and received free dental checkups into my 20s.

Despite having access to all these things back home, I chose to come to the UK in 2014 to do my degree at Oxford University. The combination of subjects in my degree, the tutors who made me think so hard I sometimes thought my head would fall off, and the beautiful city made it worth moving. However, the cultural difference was shocking as I got a glimpse of the class divide in Britain and what life outside the Scandinavian welfare model looks like.

People were sleeping rough all over the city. My fellow students often needed counselling to help cope with the financial stress caused by debt, tuition fees and high living costs. Mental health problems and anxiety were more the rule than the exception.

And while the UK has some of the world’s best universities, high fees have helped turn education into a mere instrument, a rubber stamp on a CV, the point of which is simply to land a job. An Oxford graduate who sued the university in 2016 when he failed to achieve a lucrative legal career was just expressing what is implicit in the functioning of the current education system: the point of a degree is not knowledge in itself.

In an economic system with workaholism built into it, where humans serve eternal capitalist growth, there is no capacity to measure the results of an education apart from monetary gain. Studying to learn, rather than to be of use to someone else, makes you feel like a person worth investing in, not a tool made to serve an economic target.

But while Sweden has been known for its welfare state for over a century, the Swedish Social Democrats are not what they used to be. The party’s popularity is declining, and it has started echoing its rightwing opponents on migration, pitting citizens against each other, blaming increased immigration for welfare cuts, and ignoring the needs of the majority it should be representing. It is now in danger of losing its position as Sweden’s largest party.”

Read the full article online here.

Shekarabi får sjukförsäkringen i knäet

Piteå-tidningen, 2 oktober 2019.

”Under måndag kväll avgick Annika Strandhäll (S) som socialförsäkringsminister. Beskedet kommer efter att Strandhälls sambo hastigt avlidit, och hon har uppgett att hon avgår för att få mer tid till familjen. Under tisdag eftermiddag blev det klart att sittande civilminister Ardalan Shekarabi (S) tar över uppdraget som socialförsäkringsminister. 

Med Annika Strandhälls avgång förlorar regeringen en modig och intressant politiker. Efter valet 2014 klev Strandhäll in i Stefan Löfvens regering som socialförsäkringsminister. Då kom hon direkt från fackföreningsrörelsen och ett uppdrag som ordförande för fackförbundet Vision (tidigare SKTF).

Den nya posten var ingen enkel roll. Med sjukförsäkringen på sitt bord behövde Strandhäll ta tag i den skarpa kritik som riktats mot Försäkringskassan. Regelverken har varit obegripliga, bedömningarna inkonsekventa och sjuka har vittnat om hur de tvingats söka jobb som inte existerar. Många har hamnat mellan stolarna – för friska för att få sjukpenning enligt Försäkringskassan, men för sjuka för att arbeta enligt Arbetsförmedlingen.”

Läs vidare i Piteå-tidningen här.

Sätt en vuxen Greta i regeringen

Margot Wallström avgår och Löfven ska hitta någon ny. Jag gissar på Ann Linde, tidigare EU-minister som på mystiskt vis blev nedgraderad till utrikeshandelsminister efter valet. Det spekulerades i att hon kanske skulle bli Sveriges nya EU-kommissionär, att den nya ministerposten var en mellanlandning. Kanske var den det, fast inför jobbet som utrikesminister?

Linde vore ett lite trist val. Det fantastiska med Wallström har varit hennes mod! Jag vill ha en radikal utrikesminister.

Roligare vore det om Jytte Guteland hämtades hem från Bryssel. Guteland är det närmaste vi har en vuxen Greta Thunberg. Hon tar politik på allvar, är karismatisk och skulle kunna sätta Sverige på kartan inte bara med feministisk, utan med klimat-aktiv utrikespolitik (Guteland har jobbat med miljö- och klimat som Europaparlamentariker).

Sätt en vuxen Greta i regeringen!

‘Nettobetalare’ är inte en personlighet

Piteå-tidningen, 23 maj 2019.

”Sverige, vi har ett attitydproblem. Det kan inte ha undgått någon som hängt med i EU-valrörelsen de senaste veckorna att vi kan bäst, vet mest och är snålast. Budskapet från politikerna baseras framför allt på att vi svenskar är nettobetalare.

En nettobetalare är formellt sett ett land som betalar mer i EU-avgift än det får tillbaka i diverse bidrag och investeringar från unionen. Men att vara nettobetalare har blivit mer än så – i Sverige är det numera en livsstil.

Varenda EU-debatt, valaffisch och kandidat till Europaparlamentet verkar utgå från samma grundinställning: vi, nettobetalarna, ska lära Europa hur saker och ting görs. Vi bygger Europa. Det är vi, de stora välgörarna i norr, som lägger vägar i Östeuropa och sår de franska åkrarna.”

https://www.pt.se/opinion/ledare/nettobetalare-ar-inte-en-personlighet-11238123.aspx

Högerextremism bekämpas inte med floskler, Fritzon

Piteå-tidningen, 6 april 2019.

”Socialdemokraternas partikansli på Sveavägen 68 i Stockholm har blivit en larmcentral. Inför EU-valet är tonläget högt. Hotet från högerextremismen är en av partiets tre stora valfrågor. Väljarna varnas, vi får höra att vår trygghet och frihet är hotad, och att det är i vallokalen den 26 maj 2019 som striden avgörs.

Visst är socialdemokratin högerextremismens ideologiska motpol. Men vad ska ett par sossar i en dyster korridor i Bryssel göra åt högerextremismens spridning i Polen? Där tar fantasin slut på partikansliet. Konkreta förslag för att stoppa högerextremismen saknas. Antingen planerar toppkandidaten Helene Fritzon (S) att skrämma bort högerextremisterna genom sin blotta närvaro i Europaparlamentet, eller så har vi problem.”

https://www.pt.se/opinion/ledare/hogerextremism-bekampas-inte-med-floskler-fritzon-11179703.aspx