Författare: Susanna Kierkegaard

Allt du behöver veta om att skriva julrim

Susanna Kierkegaard2 kommentarer

Inget slår ett riktigt bra julrim. Det kan väga upp för en halvtrist present, väcka ett mätt och trött sällskap eller imponera på familjen.

Julrimmet är både en konstform och en exakt vetenskap. Jag tänkte försöka dela med mig av mina bästa tips för att få till riktigt bra rim.

Rimmets innehåll

Det här är den enkla biten. Innan du börjar komponera rimmet måste du ha tre saker klart för dig.

  1. Vad paketet innehåller
  2. Vem paketet är till
  3. Varför du ger just denna klapp till just denna mottagare

Ett bra julrim är inte allmängiltigt, det skrivs till en specifik mottagare. Rimmet ska gärna innehålla någon referens du och mottagaren har gemensamt (där kommer punkt tre in). Är det kanske något personen önskat sig? Något hen får varje år? Eller något du tycker att hen behöver eller borde testa?

Exempel

Förra året bad en vän mig skriva ett rim till en julklapp han skulle ge sin bonuspappa. Klappen var en keps i ull. Mottagaren ägde många kepsar, men ingen i ull. Han gillade att vara ute i naturen.

Har du någon gång passerat
Ett område helt reserverat
Åt får som betar ogenerat
Och på din egen stil funderat?

Visst har du något på din knopp
Men den är gjord av bomullsvävnad
Nej nu är det dags att sätta stopp
För dina hafsiga försök till klädnad

Låt denna sitta där den ska
På äventyren ut i båten
Och chansen kan nog vara bra
Att gamla stilen blir förlåten

Rimmet går absolut inte att återåtervända i något annat sammanhang. Precis som det ska vara. Ett bra rim är unikt.

Verslära

Nu kommer det roliga – vetenskapen bakom ett bra rim. Ett bra rim bygger inte bara på de sista rimmande orden i varje mening, utan även på textens rytm. Det ska låta bra när rimmet läses högt!

Detta går att åstadkomma ganska intuitivt så länge man har någorlunda taktkänsla. Men för den som är intresserad av hantverket bakom ett bra julrim (eller är hopplöst omusikalisk) kan det vara kul att förstå versläran.

Rytmens teori

Ord består av stavelser. I det germanska metriska systemet – som passar bäst att använda sig av när man rimmar på svenska – förstår man rytmen i en strof (finspråk för textrad) genom att skilja mellan betonade och obetonade stavelser.

Vi tar några exempel för att förstå skillnaden mellan betonade och obetonade stavelser. Säg dessa ord högt – den betonade stavelsen är i fetstil.

Ban-ko-mat
Torr-fo-der
Tön-tigt

Vissa ord har flera betonade stavelser:

Le-dar-skri-bent
Mjäll–scham-po
Jul-rims-gu-ru

Versfötter och meter

De betonade och obetonade stavelserna klumpas ihop i versfötter. Kombinationen av versfötter i en strof klassificeras sedan som stigande eller fallande meter.

Stigande meter börjar med en obetonad stavelse.
Fallande meter börjar med en betonad stavelse.

En obetonad stavelse betecknas som ”u”
En betonad stavelse som ”–”

Versfötter
Stigande
Jamb: u–
Anapest: uu–
Stigande péon: uuu–

Fallande
Troké: –u
Daktyl: –uu
Fallande péon: –uuu

Övrigt
Katalex = avsaknad av obetonad stavelse i slutet av strofen som inte hör till en versfot
Upptakt = obetonad stavelse i början av strofen som inte hör till en versfot
Akatalektisk = helt regelbunden vers, det vill säga varken katalex eller med upptakt

Takt

Rytmen blir oftast bättre om man har samma antal versfötter i varje strof.

Det betyder alltså att varje rad av rimmet ska ha lika många betonade stavelser. Det enklaste är kanske att bara kalla verserna för tretaktiga, fyrtaktiga och så vidare. Men vill man stajla lite har de finare namn också:

Fyrtaktigt, dvs fyra versfötter per strof: tetrameter (vanligt)
Femtaktigt: pentameter (Shakespeares favorit)
Sextaktigt: hexameter (älskat av de gamla grekerna samt Bellman)

Rimmets teori

Rimflätor

Rimmen i en vers följer alltid ett mönster. Är det till exempel ett rim på fyra rader kan man lägga upp det så att de två första raderna rimmar med varandra och de två sista rimmar med varandra. Det kallas ett parrim. Eller så kan rad 1 rimma med rad 3, och rad 2 med rad 4. Det kallas korsrim. Eller rad 1 med rad 4, och så rad 2 och 3 med varandra. Det kallas en kiastisk rimfläta.

Manliga, kvinnliga och löpande rim

Beroende på hur många stavelser de rimmande orden har kallas de för manliga, kvinnliga eller löpande rim.

Manligt rim: 1 stavelse
Kvinnligt rim: 2 stavelser
Löpande rim: 3 eller fler

Det finns förstås ett härligt system för att sammanfatta allt detta när man analyserar en rimmande vers. Det första ordet som är en del av textens rim betecknas a – ett litet a om det är ett enstavigt, manligt rim, ett stort A om det är ett kvinnligt rim. Nästa rim får bokstaven b, och så vidare. Alla ord som rimmar på varandra får samma bokstav.

Exempel 1

Exempel på en rimfläta, med ett rim jag skrev åt en kompis som skulle ge sina två vänsterföräldrar som brukat läsa SvD en prenumeration på tidningen ETC:

Många koppar har ni vält
När ni öppnat sidan två
Dags för er att byta fält
Lämna nu för gott det blå

Rimfläta: abab
De rimmande orden är manliga (enstaviga) i ett korsrim, alltså att första raden rimmar på rad tre, andra på rad fyra.

Exempel 2

Ett rim jag skrev till en annan kompis förra året, som skulle ge sin son en tryckkokare.

Fram med den när morsan gnölar
Är det klart snart, magen brölar
Sleva ner nåt, stäng ventilen
Vips! Din snabbmat håller stilen

Rimfläta: AABB
Tvåstavigt parrim.

Val av rimmande ord

Ett vanligt misstag är att börja fundera över ord som rimmar med själva julklappen. Det riskerar att leda till det hemska… att avsluta ett julrim med punktpunktpunkt… och låta mottagaren fylla i själva klappen. Denna form rekommenderas ej då det fullständigt saknar finess och stil.

Tänk istället ut ord som relaterar till julklappen, gärna ord som är lättrimmade. Till exempel om julklappen är en tröja: tröjor kan man bära, man får dem av sina kära, nära, prekära, extraordinära. Vissa ändelser är väldigt vanliga, då är det lättare att rimma.

När jag rimmar försöker jag hitta ett lite roligt ord som går att rimma på något relaterat till klappen. Jag gav boken Kirke till min farmor i julklapp förra året. I Odyssén förvandlar häxan Kirke Odysseus män till grisar när de gått i land på hennes ö. Knorrar är då ett kul ord, rimmar till exempel på morrar. Ett skepp har förtöjt, en bok kan man plöja. Rimmet blev såhär:

Odysseus män fick knorrar
När de hos denna dam förtöjt
Hoppas att du inte morrar
”Den där har jag redan plöjt”

Det finns rimlexikon på nätet om man har total rimtorka.

Den vane rimmaren kan med fördel utmana sig själv genom att rimma ord med varandra som inte stavas likadant, men rimmar när de läses högt. Franska ord är utmärkta till detta, eftersom de ofta slutar med vokalljud och därmed rimmar på många svenska ord. Michel Foucault – dimridå. Rendez-vous – gammal ko.

Analysera julklappsrim

De flesta av mina julklappsrim är fyrtaktiga och fallande, ibland med upptakt, ofta korsrim. Här kommer några exempel på analyser av rim jag skrivit åt kompisar tidigare år.

Exempel 1

En tändare och ett våffeljärn som klagat på att det tar för lång tid att göra våfflor
Nu kort-ar vi din väg till fra-set
u –u –u –u –u
Tänd ett ljus och kom i stäm-ning
–u –u –u –u
Gör dig re-do för ka-la-set
–u –u –u –u
Och vå-ga släpp din sis-ta häm-ning
u –u –u –u –u

Rimfläta: ABAB

På antalet – (alltså betonade stavelser) ser vi att varje strof är fyrtaktig. Rimflätan visar att det är ett korsrim med kvinnliga rim. Varje strof består av fyra trokéer, rimmet är alltså fallande. Både rad ett och rad fyra har dessutom en obetonad stavelse i början – det som kallas för upptakt.

Exempel 2

Tulpanlökar och fina ostar åt en kompis föräldrar
Nu gäller det att ni står i
u –u –u –u –
Fram med spaden, inte klaga
–u –u –u –u
Men först en laddning energi
u –u –u –u –
Riv bort pappret — börja gnaga
–u –u –u –u

Rimfläta: aBAB

Även här är varje strof fyrtaktig. Varannan rad rimmar, alltså korsrim. Strof 1 och 3 är rätt straightforward, de består av fyra trokéer. Rad 2 och 4 är lurigare. Det otränade ögat hade kunnat tro att det är u– u– u– u– alltså fyrtaktigt stigande. Men icke – när man läser rimmet högt hör man att det har en fallande rytm. Varannan rad har både katalex (saknar obetonad stavelse i slutet) och upptakt (obetonad stavelse i början).

Exempel 3

Nu – grand finale.

Ullkepsrimmet igen.
1. Har du någon gång passerat
–u –u –u –u
2. Ett område helt reserverat
u –u –u –u –u
3. Åt får som betar ogenerat
u –u –u –u –u
4. Och på din egen stil funderat?
u –u –u –u –u

5. Visst har du något på din knopp
u –u –u –u –
6. Men den är gjord av bomullsvävnad
u –u –u –u –u
7. Nej nu är det dags att sätt-a stopp
uu– u– u– u–
8. För di-na haf-sig-a för-sök till kläd-nad
uuu– u– u– u– u

9. Låt denna sitta där den ska
u –u –u –u –
10. På äventyren ut i båten
u –u –u –u –u
11. Och chansen kan nog vara bra
u –u –u –u –
12. Att gamla stilen blir förlåten
u –u –u –u –u

Då ska vi se. Korsrim. Fyrtakt och för det mesta fallande rim. Jag har numrerat varje strof, för nu blir det lite krångligt. Första versen (alltså rad 1-4) är lugn, trokéer och diverse upptakter. Andra versen däremot. Rad 5 har både upptakt och katalex. Rad 6 upptakt och trokéer.

Rad sju inleds med en anapest, det vill säga två obetonade stavelser följda av en betonad. Därefter tre jamber. Versen vänder därmed från fallande till stigande takt! Notera att detta sker samtidigt som vändningen i innehållet, rad 7 och 8 är en slags uppläxning. Innehållet och rytmen samspelar alltså.

Rad åtta inleds med en stigande péon, följd av tre jamber och katalex.

Sista versen går tillbaka till den fallande takten. Rad 9 och 11 har både upptakt och katalex, däremellan trokéer. Rad 10 och 12 upptakt och trokéer.

Puh.

Nödrim

Assonans kallas det när det två ord nästan rimmar, när de är lite lika. Det vill säga det som på ren svenska brukar benämnas som nödrim.

Exempel på assonans
Det är sagt
Att han har en hatt

Sagt rimmar inte på hatt – men nästan. Klagar någon på dina sopiga rim på julafton kan du alltså rynka på näsan och påpeka att det minsann kallas assonans.

Framförande

Låt absolut inte mottagaren läsa julrimmet tyst. Låt aldrig heller mottagaren läsa rimmet högt själv. Du ska själv läsa upp rimmet för att göra det rättvisa! Det kan vara svårt att läsa en dikt – eller ett julrim – högt första gången man ser den, rytmen blir ofta rätt hackig och allt ditt arbete förgäves.

Julrim läses bara en gång. Gör dem rättvisa!

Att läsa väldigt högt kallas att skandera. Det var särskilt populärt på medeltiden. Är du extra stolt över ditt rim kan det vara värt att testa.

God jul!

Susanna Kierkegaard

Min generation blev kvar med notan

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Krönika publicerad i Tidningen Ångermanland och Värmlands Folkblad 15 augusti 2020.

Det är alltid de över 50 som vill spela frågesportsspel på släktträffarna. Inte så konstigt, med tanke på att spelet för dem är en tävling i minne snarare än kunskaper. De var ju med när allt hände. Till skillnad från yngre deltagare, som tävlar i hur mycket de frenetiskt lyckats forska fram under sina få levnadsår. 

Det var länge sedan jag tvingades till att spela ett sådant sällskapsspel. Jag saknar inte de rynkiga ansikten som gapade av fasa när jag som 14-åring inte hört talas om någon gammal regissör i hockeyfrilla. Lagom till att jag fyller 25 i höst har jag trots allt lyckats komma ikapp historien så gott det går, lärt mig det viktigaste av allt som hänt innan jag föddes.

Men jag tänker mycket på känslan av utanförskap i relation till de äldre generationerna. De kallar oss millennials. Epitetet associeras kanske mest med bortskämdhet och datorspelsberoende, men min generation har präglats av tyngre upplevelser än så.

Vi växte upp i finanskrisens efterdyningar och stretar nu fram genom den andra stora ekonomiska krisen under vår livstid. Jag kan inte ens minnas en tid då klimathotet inte hängde över vår tillvaro som en tung zeppelinare. Det är lätt att känna sig avskärmad från allt som pågår omkring en. Om jämnåriga använder datorspel som tillflyktsort kommer jag inte att döma dem.

Till och med jag, som deltar aktivt i politik och samhällsdebatt, har svårt att relatera till våra gemensamma politiska system. Ta arbetsmarknaden till exempel. Jag vet i teorin att LAS är bra för anställningstryggheten och stöttar självklart de som kämpar för att få behålla turordningsreglerna. Trots det känner jag ingen i min egen ålder som faktiskt gynnats av dem. 

Vår generation blir utlasade, inte inlasade. Vi blir omkringkastade mellan vikariat, den ena anställningsformen märkligare än den andra, allt för att arbetsgivarna ska slippa bli fast med oss. De betalda semestrarna, fasta anställningarna och friskvårdsbidragen var redan slut när min generation började jobba.

Vi förstår alla politiska vinster i teorin, men berörs inte av dem själva. Att debattera anställningstrygghet är ungefär som att svara på frågesportsfrågor om Berlinmurens fall, tänka på att folk brukade åka bil utan säkerhetsbälte eller att Carl Bildt varit statsminister. Man läser om det i böcker och på nätet och förstår det i teorin, men allt känns väldigt avlägset.

De som är snäppet yngre än jag själv växer upp i en värld där precis vad som helst kan hända. De äldre lämnar efter sig globala spänningar och konflikter, rädsla för terrordåd, en ekologisk kris som de själva misslyckats med att hantera. Våldsamma skogsbränder varvas med hagel mitt i sommaren.

I de länder som drabbats hårdast av viruset är det de unga som tagit den värsta smällen ekonomiskt. Statistik från FN visar att mer än var sjätte ungdom mellan 18 och 29 år har behövt sluta jobba under pandemin. De som inte blivit arbetslösa har fått sina arbetstider neddragna med nära en fjärdedel. Många unga jobbar i sektorer som drabbats hårt av coronakrisen, som turism och vården. Runt 77 procent har osäkra anställningar. 

Jag känner en sorg över att tillhöra generationen som blev till när världen redan var färdig. Och jag önskar att vi kunde prata mer om rättvisa mellan åldersgrupperna. Inte som en tävling, eller i konkurrens mot varandra, men med förståelse och villighet att förändra och inkludera. Åtgärder för att hindra pandemins framfart och mildra dess ekonomiska konsekvenser måste fungera även för de unga.

Annars riskerar världen att tappa en hel generation.

Allt du behöver veta om EU:s nya budget och återhämtningsfond

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

För en gångs skull leder brysselnytt till svenska rubriker, ramaskri och KU-anmälningar. Vad är det som hänt?

Snabbt sammanfattat, har 27 länder med väldigt olika ekonomier, politiska prioriteringar och befolkningar lyckats komma överens om en gemensam EU-budget som gäller från och med januari 2021 och sju år framåt. Dessutom har man enats om ett särskilt krispaket på drygt 7,5 biljoner kronor för att få igång EU:s ekonomier, av vilka många drabbats hårt av nedstängningar och minskad aktivitet under krisen.

Hur mycket € snackar vi om?

EU:s flerårsbudget för åren 2021-2027 kommer ligga på 1074 miljarder euro, alltså ungefär tio biljoner kronor (det vill säga tio tusen miljarder, eller 10 000 000 000 000 SEK). Denna summa delas upp över sju års tid och går till allt från cykelbanor i Jämtland till gigantiska forskningsprogram och franska bönder. EU-ledarna kom överens om att satsa särskilt mycket på digital innovation och klimatomställning i denna budget.

Utöver detta lyckades man också enas om ett återhämtningspaket på 750 miljarder euro, eller ungefär 7,5 biljoner kronor. Av detta kommer drygt hälften (3,9 biljoner kr) delas ut till länderna som bidrag och resten som lån (3,6 biljoner kr).

Perspektiv på pengarna

Som jämförelse kan sägas att en svensk statsbudget brukar ligga på ungefär 1 biljon kronor per år. Hela EU:s budget per år (10 biljoner uppdelat på 7 år = 1,4 biljoner per år) är alltså lite större än den svenska statsbudgeten.

En och en halv svensk statsbudget kanske inte låter så mycket för 27 länder att dela på, men till skillnad från ett lands budget är inte pengarna i EU lika ”låsta” i välfärd och löpande utgifter för medborgarna utan kan användas friare på nya satsningar och reformer.

Den stora delen av EU-budgeten kan alltså jämföras med de pengar som i en svensk budget skulle kallats för reformutrymme.

Så gick det för Sverige

Svenska regeringen lyckades förhandla fram en stor ökning av den rabatt vi brukar få på EU-avgiften. Nu ska vi få 11 miljarder kronors rabatt om året (en ökning med 2,5 miljarder per år).

Eftersom utgifterna ökat samtidigt som intäkterna minskat (budgeten har blivit större och Storbritannien har gått ur EU) kommer den svenska EU-avgiften, trots större rabatt, ligga på ungefär samma andel av BNI som tidigare år: drygt 0,8 procent. Detta är något riksdagen också krävt för att godkänna den nya budgeten.

Tillsammans med bland annat Nederländerna, Danmark och Österrike lyckades vi också minska bidragsdelen av fonden med en dryg femtedel. Ursprungsförslaget var 5 biljoner kr i bidrag och 2,5 i lån, nu blev det 3,9 i bidrag och 3,6 i lån.

Svenska regeringen fick också offra en del i kompromisser för att få ned kostnaden för fonden. Till exempel blir det mindre pengar till klimatomställningen än det var tänkt.

Återhämtningsfonden

Fonden heter tekniskt ”Next Generation EU”. Ingen riktig EU-satsning utan ett märkligt men pampigt namn! Fonden består som sagt av 7,5 biljoner SEK, varav 3,9 är bidrag och 3,6 lån.

EU-kommissionen lånar 750 miljarder euro på finansmarknaden. Dessa ska gå till medlemsländernas återhämtning från coronakrisen. 390 miljarder euro är bidrag. Av bidragsdelen kommer 312,5 miljarder euro gå att söka, resten (77,5 miljarder euro) läggs till i befintliga program inom EU-budgeten, bland annat forskningsprogram och klimatomställning.

Vem får pengarna?

Hur alla pengar ur denna fond skulle fördelas mellan medlemsländerna var förstås en av de tuffaste frågorna i förhandlingarna. Där lyckades också Sverige med allierade att få igenom sin linje.

Först var det tänkt att pengarna skulle fördelas efter ungefär samma mekanism som andra stöd, typ regionstödet. Det skulle ha inneburit massor av pengar till de medlemsländer som haft hög arbetslöshet och låg tillväxt redan innan coronakrisen.

Men detta ändrade man på. Nu ska pengarna gå mest till de som faktiskt lidit ekonomiskt av just coronakrisen, mer specifikt till de länder som förlorat störst del av sin BNI under 2020. I praktiken betyder det mindre pengar till Polen och Ungern, mer till Italien.

Hur får de pengarna?

Det är redan bestämt hur mycket av fondens bidragsdel som ska gå till vilken medlemsstat. Men för att länderna faktiskt ska få sina pengar krävs att de sätter ihop ordentliga program för återhämtning genom ekonomiska reformer och presenterar dessa för kommissionen. Reformerna måste bland annat bidra till en grön och digital omställning.

Medlemsstaterna behöver alltså fortfarande ”söka” pengarna som reserverats för dem, och kan bli nekade om de inte lever upp till kraven man gemensamt kommit överens om. Det rör sig alltså inte om några klumpsummor som delas ut utan motkrav.

Dessutom lyckades Nederländernas regering få till att länder ska kunna protestera om de tycker att någon stat använder pengarna på fel sätt. Då pausas utbetalningarna till det berörda landet direkt och kommissionen får tre månader på sig att utvärdera om de gjort det de lovat i sina reformprogram eller inte.

Mest omtalat är kanske att medlemsländerna också måste leva upp till demokratikrav för att få sina bidrag. Trots protester från Ungerns premiärminister Viktor Orban kom man överens om att utbetalningar till ett land som inte lever upp till rättsstatsprinciperna ska kunna stoppas genom omröstningar med kvalificerad majoritet. (Läs min analys av detta längre ner i inlägget.)

Pengarna kommer delas ut mellan 2021 och 2023.

Finansiering

De pengar kommissionen lånat ska vara återbetalade 2058. Lånedelen av återhämtningsfonden betalas förstås tillbaka av de länder som fått låna av kommissionen. Men bidragsdelen måste finansieras på annat sätt.

Här kommer det som brukar kallas ” nya egna medel” eller EU-skatter in, alltså intäkter som går direkt till EU istället för via medlemsländernas EU-avgifter. Frågan är kontroversiell eftersom en del tror att avgifter på EU-nivå är ett första steg mot att bli en enda stor stat och därmed också innebär en farlig maktöverföring från länderna till EU. EU har dock redan egna intäkter från tullavgifter och handeln med utsläppsrätter.

Det nya är att EU-länderna nu kommit överens om en gemensam plastavgift på icke-återvunnen plast som börjar gälla under 2021. Utöver den ska kommissionen ta fram en slags koldioxidskatt och en digital skatt. Den senare är tänkt att komma åt de stora digitala företag som undviker skatt genom att lägga produktionen i skatteparadis, trots att deras intäkter genereras där konsumenterna är.

Analys

Demokratikravet

Kommer vi kunna stoppa utbetalningarna till Ungern och Polen, eller använda hotet om stoppade utbetalningar för att få länderna att bryta sin auktoritära politiska utveckling? Hittills har det verktyg som funnits (artikel 7-processen) visat sig tandlöst eftersom det krävt enhällighet bland alla länder utom det vars förbrytelser man röstar om. Polen har därför kunnat använda sitt veto när det handlat om utvecklingen i Ungern, och tvärt om.

I överenskommelsen om återhämtningsfonden (länk längst ner i inlägget) står att unionens ekonomiska intressen ska skyddas i enlighet med principerna i fördragen, särskilt värderingarna i artikel två av Fördraget om Europeiska unionen (TEU).

Artikeln man refererar till lyder såhär (min markering):

Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Artikel 2, Fördraget om Europeiska unionen

Därefter står det i överenskommelsen att man baserat på detta ska införa konditionalitetskrav för att skydda budgeten och återhämtningsfonden. Kommissionen ska föreslå åtgärder för överträdelser som kan antas av Rådet med kvalificerad majoritet. Det står också att Europeiska rådet ska återkomma till frågan snart.

Hur ska man tolka detta?

Omröstningen om budgeten och återhämtningsfonden krävde enhällighet. Polen och Ungern har alltså gått med på denna skrivning. Det säger sig självt att den inte kan vara alldeles för radikal. Den förhandlades fram bland annat mot sänkta klimatkrav för Polen. Ungerns premiärminister Viktor Orban säger sig ha fått ett löfte från Tysklands förbundskansler Angela Merkel om att hon ska hjälpa honom i artikel 7-processen.

Angela Merkel är känd för sin förmåga att lova saker i vaga ordalag, inte minst till britterna inför brexit. I skrivande stund verkar ingen utöver Orban bekräftat att något löfte har getts. Även om det skulle vara så, lär det inte göra någon större skillnad eftersom artikel 7-verktyget inte varit särskilt potent till att börja med.

Detta är första gången EU skrivit in något om demokratikrav för utbetalningar i ett dokument som faktiskt antagits med enhällighet. Det är stort. Att de konkreta förslagen inte är klara ännu är inte konstigt. Hade de funnits med i dokumentet hade det inte blivit godkänt. Men nu har vi en chans att faktiskt utforma krav som inte går att blockera med veton.

Det kommer sannolikt inte att leda till att utbetalningarna till Ungern och Polen från EU stoppas helt. Det är skillnad på att stoppa utbetalningar till antidemokratiska reformprogram (vilka knappast är vanliga) och att stoppa utbetalningar till länder som vid sidan av sina EU-finansierade projekt bedriver antidemokratisk politik (desto mer vanligt).

Men i bästa fall skulle ett nytt krav kunna leda till att vissa utbetalningar stoppas och att en del antidemokratiska förslag dras tillbaka. Vi får helt enkelt vänta och se. Oavsett är det bra att man börjat utforma ett nytt verktyg för att göra Europa mer demokratiskt.

Klimatet

Minst 30 procent av pengarna i både budgeten och återhämtningsfonden ska gå till klimatrelaterade projekt. EU har som mål att vara klimatneutralt 2050 och detta ska synas i investeringarna. Alla EU:s utgifter ska vara i linje med Parisavtalet.

Liksom resten av dagens klimatpolitiska åtgärder är detta förstås alldeles för lite. Hela målet för återhämtningsfonden är att skapa större tillväxt. Mer tillväxt kommer inte att rädda klimatet, oavsett hur många procent av investeringarna som är ”klimatvänliga”. För att rädda klimatet skulle det behövas reformer av vårt ekonomiska system.

Med det sagt är det väldigt mycket pengar inom EU:s budget som går till forskning på klimatområdet, en rättvis omställning och miljöåtgärder. Det finns verkligen mycket bra i budgeten, men en EU-budget kommer nog aldrig bli klimatets räddning.

Federalism och EU-skatter

Det finns en risk att nya EU-skatter inte kommer att räcka till för att betala av lånen. Faran minskade när bidragsdelen förhandlades ner. Men det finns förstås alltid en risk att EU-avgiften kommer behöva öka.

Däremot tror jag inte att man behöver oroa sig för att detta (att Kommissionen tar egna lån och att man börjar ta ut egna avgifter/skatter) kommer leda till federalism eller att länderna i EU skulle råka bli en enda stor stat, ungefär som USA. Alla stora beslut som har med fördragsändringar (ungefär EU:s grundlag) att göra måste godkännas med enhällighet av alla medlemsländer och deras parlament. Både statsministern och riksdagen kan alltså stoppa sådana förslag. Vi kommer inte vakna upp en dag med Emmanuel Macron som statsminister.

Det står tydligt i dokumenten om återhämtningsfonden att åtgärden att låta kommissionen ta egna lån är en tillfällig nödvändighet under denna exceptionella kris. Det kommer alltså inte att bli ny regel att vi tar lån tillsammans med andra EU-länder.

”Varför ska vi betala för att rädda euron?”

Jag har hört denna reaktion från många andra vänsterdebattörer både under och efter förhandlingarna om återhämtningsfonden. Min inställning är som följer:

Euron är ett riktigt skitprojekt som gynnar Tyskland (vars valuta annars hade varit väldigt dyr och därmed dålig för landets export) och missgynnar sydländerna (som behöver anpassa sin penningpolitik efter Tyskland, en väldigt annorlunda ekonomi).

Men i praktiken går det inte att skilja på ett lands befolkning och dess valuta. Vi kan inte hjälpa sydländernas medborgare med coronakrisens ekonomiska konsekvenser utan att samtidigt ge deras valuta ett uppsving.

För mig är det viktigaste att EU:s befolkning inte går arbetslösa, är fattiga eller dör av krisens ekonomiska konsekvenser. Just denna kris är inte heller skapad av euron. Vi kan inte sitta och vänta på att euron ska avskaffas innan vi investerar i vår gemensamma ekonomi.

Debatten om att eventuellt lämna euron måste föras i de länder som faktiskt missgynnas av den. Den kan inte vi svenskar ta ansvar för genom ekonomiska uppläxningar, som dessutom skulle slå hårt mot just de som fått det sämre på grund av euron.

”Vi borde ha lagt pengarna på undersköterskor i stället”

Först och främst vill jag radikalt påstå att Sverige inte betalar särskilt mycket för vårt medlemskap i EU. De ”sparsamma” länderna i EU (Sverige, Danmark, Österrike, Nederländerna och Finland) bidrar sammanlagt med mindre pengar till budgeten än Frankrike gör ensamt. Tyskland bidrar överlägset mest. Vi är ett litet exportberoende land som gynnats otroligt av tillgången till den gemensamma marknaden.

Alternativet till att inte betala vår EU-avgift hade varit att gå ur EU. Det hade sannolikt blivit väldigt mycket dyrare. Se bara på Storbritannien, som provade just det i tron att det skulle ge dem mer pengar över till sjukvården. Enligt uppskattningar från Bloomberg Economics är den ekonomiska skadan brexit orsakat på väg att överstiga kostnaden för Storbritanniens samlade EU-avgifter under de 47 år man var med i EU. Det finns vissa svårigheter i att uppskatta kostnaderna för brexit, men det är tydligt att alternativet till att betala för ett medlemsskap i EU inte är mer pengar till välfärden.

Slutsats

EU:s 27 medlemsländer är väldigt olika. Det är en bedrift att lyckas komma överens om en gemensam budget när man har så varierande ekonomiska och politiska förutsättningar, mål och ambitioner. Det är inte konstigt att svenska politiker är missnöjda. EU kommer aldrig vara exakt det vi vill att det ska vara.

Jag är glad att EU lärt sig av tidigare finanskriser och denna gång försöker satsa sig ur krisen. Att spara i kriser brukar slå hårdast mot arbetarklassen. Återhämtningsfonden kan förändra Europa till det bättre för befolkningen.

Källor och mer läsning

Här finns den antagna texten (på engelska) att ladda ner på rådets hemsida.

Här finns en bra, mer lättläst genomgång av texten.

Allmän läsning om EU-politik

Jag tycker bäst om Financial Times förklarande texter, Politico Europes analyser och Ylva Nilsson och Henrik Brors svenska analyser på omeuropa.se.

Och så får ni gärna följa mig på twitter @kyrkogaarden, instagram @ledarskribent_kierkegaard och prenumerera på min mejllista förstås!

Gråt inte över Brexit

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Norrländska Socialdemokraten, 18 januari 2020.

Stockholm har finbesök och Europahusets lokaler är fullsmockade med folk. Kön till säkerhetskontrollen ringlar flera varv runt entrésalen och frukostmackorna tar slut direkt.

Men så är Brexit kanske den mest välbevakade EU-frågan av dem alla. Det perfekta dramat erbjuder tydliga konflikter, spännande karaktärer och ständiga svängningar – med andra ord något helt annat än alla de obegripliga lagförslag som vanligtvis bollas i oändlighet mellan institutionerna på kontinenten.

Dagens talare är Michel Barnier, fransmannen som representerat hela EU i förhandlingarna med Storbritannien om Brexit. De senaste tre åren ska 450 miljoner invånares intressen ha rymts i den kostymklädda, vithåriga mannen framför oss. Nu finns ett 600 sidor långt avtal på plats.

”Det är inte direkt lättläst, men ni kan ju försöka”, konstaterar Michel Barnier med läspande fransk brytning och en axelryckning.

Barnier har jobbat som politiker hela sitt liv. Första gången han själv fick rösta var i folkomröstningen 1972 då franska medborgare skulle ta ställning till att släppa in Storbritannien i EU. Den då 21 år gamla Michel Barnier gick emot sitt partis linje och kampanjade entusiastiskt för att britterna skulle få vara med.

Just denna dag fyller han 69 år. På plats i Stockholm reflekterar Barnier vemodigt över uppdraget han haft den senaste tiden. Brexit har varit en skolning i tålamod, suckar han och påpekar att det här är första gången man förhandlat om handel och målet inte har varit att få en närmare relation utan tvärtom att komma längre ifrån varandra.

När Storbritannien går ur EU den 1 februari i år lämnar de samtidigt 600 internationella överenskommelser, förklarar han. Dessa kommer man därefter ha ett år på sig att försöka ersätta. Förhandlingarna mellan EU och Storbritannien är inte över bara för att själva utträdet är det.

I mars börjar de nya diskussionerna, och redan i juni ska EU-ländernas ledare mötas för att utvärdera framstegen. 

Tre områden ska bockas av. För det första måste man komma överens om hur EU och Storbritannien ska samarbeta för att möta gemensamma utmaningar som klimathotet. För det andra ska man försöka få till ett säkerhetssamarbete. Och för det tredje gäller det att få ihop ett ekonomiskt partnerskap baserat på lika konkurrensvillkor, förklarar Michel Barnier.

Efter en halvtimmes prat är det dags för frågor. Mikrofonen skickas runt, jag tar den och mumlar ut min fundering varpå Barnier höjer sina smala ögonbryn. Jag vill veta om han gråtit över Brexit.

”Man kan gråta, det är normalt. Men nej, jag har aldrig gråtit över Brexit, även om jag verkligen blivit ledsen”, säger en något obekväm Barnier.

Han lämnar snabbt ämnet och går vidare till att försöka dra konkreta lärdomar av Brexit – knappast en enklare sak. Att lyssna på folket är inte populistiskt, utan en nödvändighet, konstaterar Barnier. Han tror att EU misslyckades med att försvara de medborgare som drabbats negativt av globaliseringen.

Där tar tiden slut. En anställd på Europahuset har tryckt ner ett tårtljus i en lussebulle som sträcks fram mot gästen. Han blåser ut ljuset men vi sjunger inte.

Årets sista hälsning

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Så var det snart över för den här gången. Vare sig vi vill eller inte slängs vi in i nästa årtionde om mindre än en vecka. Den nya tidens politiska utmaningar kommer nog vara ungefär de samma som tidigare – bara lite, lite värre. Tänk: eskalerande klimatkris, ett Januariavtal som löper amok och väldigt snabba ryska missiler i kulisserna.

Jag tror att nästa års största politiska konflikt kommer att bli den mellan unga och äldre. Progressiva ungdomar (och till och med barn) tar ledningen i klimatfrågan och distanserar sig från tidigare generationers misslyckanden och tröga attityder. ”Ok boomer” blir årets känsla 2020.

För att kunna knyta samman generationerna borde vi börja fundera på hur vi kan ge unga (särskilt de som inte har rösträtt ännu) ett större inflytande över politiken. Klimatdemonstrationer och skolstrejker behöver mynna ut i något konkret.

Något positivt? En hel generations engagemang vaknar ju till liv! Politisk apati är så 2010-tal.

PS. Jag såg just att Aftonbladets mest lästa ledare 2019 var en text jag skrev om individfokus i klimatfrågan, ”Thunberg hade lika gärna kunnat flyga”. Den som sorterar filmjölkskorkar på heltid får mindre energi över till att engagera sig i stora politiska frågor. Läs gärna chefredaktörens sammanfattning av året som gått.

Gott nytt år och tack för att ni fortsätter läsa!

Susanna

Allt du behöver veta om valet i Storbritannien

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Torsdag den 12 december är det nyval i Storbritannien. Det utlystes av landets konservativa premiärminister Boris Johnson, som hoppas på att stärka sitt stöd i parlamentet för att kunna få igenom sitt brexitavtal. Här är det du behöver veta.

Varför är det val?

Allt handlar om brexit, som vanligt. Det brittiska parlamentet måste godkänna ett eventuellt brexitavtal innan det kan införlivas. Det har de hittills inte velat göra. De konservativa, som sitter i regeringsställning och har gjort det sedan innan folkomröstningen 2016, har ingen egen majoritet och har inte heller lyckats skrapa ihop tillräckligt stöd från andra partier för att kunna genomföra sina planer. Därför har premiärministern Boris Johnson nu utlyst ett nyval i hopp om att kunna få ett starkare mandat och på så sätt lyckas genomdriva brexit en gång för alla.

Den förra premiärministern försökte göra ungefär samma sak 2017. Theresa May hade inte heller tillräckligt stöd för sitt brexitavtal, och utlyste därför nyval. Det resulterade i att hennes parti försvagades och tappade mandat i parlamentet. Efter förlusten gjorde partiet upp med de nordirländska unionisterna DUP om stöd. Det krånglade till brexitprocessen ännu mer. Den känsliga nordirlandsfrågan blev inte enklare att lösa efter att regeringen blivit beroende av stöd från en av sidorna i konflikten.

Sedan Boris Johnson tog över som premiärminister i somras och därefter presenterade sitt brexitavtal har de Konservativa tappat stödet från DUP. Johnsons avtal innehöll en lösning för Nordirland som skulle kräva kontroller av varor som fraktas mellan GB* och Nordirland, något DUP vägrat gå med på.

När den brittiska premiärministern tappat sin samarbetspartner och misslyckats med att få sitt avtal godkänt av parlamentet försöker han istället söka stöd hos väljarna. Genom en större majoritet hoppas Boris Johnson kunna driva igenom sin version av brexit.

Vad handlar valet om?

Brexit tar förstås upp en stor del av debatten. Men försök görs, framför allt av oppositionspartiet Labour, att skifta fokus till andra politiska frågor. Oppositionsledare Jeremy Corbyn och hans rörelse har flitigt tagit fram ett kampanjhäfte av vilket en liten del handlar om brexit, men desto mer handlar om radikala förändringar som skulle kunna förbättra folks vardag radikalt.

Det man ska ha med sig är att valsystemet i Storbritannien, som är tänkt att göra det enklare för stora partier att ta sig in i parlamentet och bilda egen majoritet, gör att flera rörelser behöver samsas inom det brittiska arbetarpartiet. I Labour finns både det som liknar svenska socialdemokrater och vänsterpartister. Just Jeremy Corbyn är en blandning av de två – en del poänger ur manifestet är sådant som svenska socialdemokrater infört här hemma och ser som självklara, till exempel gratis luncher i skolan, fri tandvård upp till en viss ålder och kostnadsfria universitetsutbildningar. Annat går längre åt vänster än så, till exempel kraven på höjda skatter för de rikaste och återförstatligande av tjänster som posten och järnvägarna, eller krav på gemensamt ägande av större bolag.

Labour försöker framförallt få valet att handla om landets sjukvårdssystem NHS och resultaten av regeringens besparningar. Både de Konservativa och det näst största oppositionspartiet Liberaldemokraterna vill hellre prata om brexit.

Vad vill de olika partierna?

Partiernas linjer i brexitfrågan

Konservativa partiet vill lämna EU med ett avtal, helst det som Boris Johnson just förhandlat fram. Avtalet skulle ge ett hårt brexit, med gränskontroller mellan GB* och Nordirland. Går inte det kan man tänka sig att gå ur EU utan ett avtal.

Labour vill förhandla fram ett nytt avtal för ett mjukare brexit med EU inom tre månader efter valet. Därefter ska folket få säga sitt i en folkomröstning (inom 6 månader från valet), då de kan välja mellan avtalet i fråga och att dra tillbaka brexit helt och stanna i EU. Ett avtalslöst brexit finns inte med på bordet.

Liberaldemokraterna har starkt tagit ställning för att återkalla artikel 50 och strunta helt i brexit. För att det skulle gå behöver partiet en egen majoritet. Eftersom det inte är särskilt troligt har de också sagt att de som andrahandsval kan tänka sig en folkomröstning likt den Labour föreslagit.

Skotska nationalistpartiet kan tänka sig en till folkomröstning, i vilken partiet skulle kampanja för att få landet att stanna i EU. Vill helst att Skottland ska bli självständigt och få stanna i EU på det viset.

Brexitpartiet vill se en hård brexit till vilket pris som helst, om det så betyder ett brexit utan avtal.

De gröna vill ha en till folkomröstning, och skulle i en sådan kampanja för att stanna i EU.

Här kan du läsa partiernas manifest (partiprogram)

Vem leder?

Frågan om Brexit har lett till ett uppsving för de mindre partierna. Under en kortare period i somras visade opinionsundersökningarna att de Konservativa, Labour, Liberaldemokraterna och Brexitpartiet alla hade ungefär lika stort stöd. Sedan Boris Johnson tog över som premiärminister efter det har opinionen rört sig tillbaka mot hur det såg ut innan dess – de Konservativa leder i opinionen som största parti, Labour ligger ungefär 10 procentenheter efter dem. Liberaldemokraterna är betydligt mindre och Brexitpartiet har tappat det mesta av sitt stöd.

Såhär ser opinionen ut just nu

  • Konservativa: 43%
  • Labour: 33%
  • Liberaldemokraterna: 13%
  • Brexitpartiet: 3%
  • Gröna: 3%
  • Övriga: 5%

Siffrorna kommer ifrån The Guardians sammanvägning av olika opinionsundersökningar, vilken uppdateras kontinuerligt.

Har Labour någon chans?

Har opinionsundersökningarna rätt, skulle de Konservativa få flest mandat i parlamentet (just nu 43 fler än Labour). Men än är valrörelsen inte över, och undersökningarnas resultat förändras i snabb takt.

Bara den senaste veckan har Labour haft ett uppsving i opinionen som i praktiken skulle motsvara drygt ett dussin parlamentsledamöter. De verkar vara det enda parti vars ökning i opinionen faktiskt kan leda till fler mandat (detta beror på britternas minst sagt krångliga valsystem, där majoritet i en valkrets ger en parlamentsledamot).

Labour har de senaste månaderna ökat starkt bland de väljare som vill stanna i EU, bland vilka de nu har stöd av 48%. Samtidigt har Liberaldemokraterna tappat stöd i denna grupp. Bland dem som röstade för brexit 2016 har Labour stöd av ungefär 16%, att jämföra med de Konservativa som i den gruppen ligger på 70%.

För att få en aning om vad det här kan betyda på valdagen kan man jämföra med opinionsundersökningarna som gjordes innan valet 2017. Hittills har utvecklingen i opinionen idag varit väldigt lika det som skedde då. Det går faktiskt till och med lite bättre för Labour i opinionen nu än vad det gjorde lika långt in i valkampanjen 2017.

I slutet av valrörelsen 2017 låg Labour på 37% i opinionsundersökningarna. I valet fick de sedan 41%. Med tanke på hur starkt partiets stöd blev i det faktiska valet, är det inte helt otänkbart att ett liknande uppsving kan ske också denna gång. Framför allt kan överraskningen komma från unga väljare och de som vill stanna kvar i EU.

Skulle Labours kurva fortsätta se ungefär likadan ut nu som den gjorde 2017, skulle det resultera i ett så kallat ”hung parliament”, en situation där inget parti får egen majoritet i parlamentet men där Labour blir största parti.

Det är alltså inte omöjligt att Storbritannien har en ny premiärminister på fredag.

Siffrorna och jämförelserna kommer från bloggen Stats for Lefties som sammanställer bra material på området för den intresserade.

*Great Britain = den största ön av de som utgör det Förenade kungariket. Alltså namnet på allt utom Nordirland och några småöar. Tyvärr har den direkta översättningen av Great Britain, Storbritannien, på svenska blivit synonymt med hela landet inklusive Nordirland. Den som kallar hela landet Förenade kungariket låter oundvikligen som en stropp. I den här texten får det bli GB och UK, där GB = England, Skottland och Wales och UK = England, Skottland, Wales och Nordirland.

För mer information om brittisk politik, brexit med mera, börja prenumerera på min blogg.

Följ gärna @ledarskribent_kierkegaard på instagram för uppdateringar från valarbetet i Storbritannien under veckan.

I’m canvassing for Labour — even though, as a Swede, I can’t vote in this election

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

The Guardian, 2 December 2019.

“The UK election is probably none of my business. I don’t live here and I can’t vote. And yet I’m so invested in the outcome, I have decided to come over from Sweden to volunteer for the Labour party, handing out flyers and knocking on doors. Having grown up in Sweden, I already know some of Jeremy Corbyn’s proposed policies can work. I’ve benefited from free school lunches, have had access to university without tuition fees, and received free dental checkups into my 20s.

Despite having access to all these things back home, I chose to come to the UK in 2014 to do my degree at Oxford University. The combination of subjects in my degree, the tutors who made me think so hard I sometimes thought my head would fall off, and the beautiful city made it worth moving. However, the cultural difference was shocking as I got a glimpse of the class divide in Britain and what life outside the Scandinavian welfare model looks like.

People were sleeping rough all over the city. My fellow students often needed counselling to help cope with the financial stress caused by debt, tuition fees and high living costs. Mental health problems and anxiety were more the rule than the exception.

And while the UK has some of the world’s best universities, high fees have helped turn education into a mere instrument, a rubber stamp on a CV, the point of which is simply to land a job. An Oxford graduate who sued the university in 2016 when he failed to achieve a lucrative legal career was just expressing what is implicit in the functioning of the current education system: the point of a degree is not knowledge in itself.

In an economic system with workaholism built into it, where humans serve eternal capitalist growth, there is no capacity to measure the results of an education apart from monetary gain. Studying to learn, rather than to be of use to someone else, makes you feel like a person worth investing in, not a tool made to serve an economic target.

But while Sweden has been known for its welfare state for over a century, the Swedish Social Democrats are not what they used to be. The party’s popularity is declining, and it has started echoing its rightwing opponents on migration, pitting citizens against each other, blaming increased immigration for welfare cuts, and ignoring the needs of the majority it should be representing. It is now in danger of losing its position as Sweden’s largest party.”

Read the full article online here.

Ny rapport! Den minst dåliga skatten

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Jag och Jonathan Söderlund Grosin har skrivit en ny rapport. Denna gång handlar det om markvärdesskatt, en variant på fastighetsskatten. I rapporten föreslår vi en reform av fastighetsskatten och en social fond dit intäkterna kan gå. Tanken är att skatten ska bli mer rättvis, uppmuntra byggande som folk har användning för och vara till hjälp i klimatomställningen.

Rapporten ges ut av Arena idé och släpptes officiellt i fredags, 22 november, genom ett frukostseminarium i Arenagruppens lokaler i Stockholm. Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen, och LO- ekonomen Åsa-Pia Järliden var med och kommenterade. Det blev ett intressant och trevligt samtal om bland annat bostadspolitik och engagemang i lokalsamhället.

Seminariet finns att titta på i efterhand på Arena idés facebooksida, här.

Rapporten går att ladda ner och läsa här.

Berätta gärna vad du tycker! Det går att mejla mig genom formuläret under fliken ”kontakt” på min hemsida.

Allt du behöver veta om det nya brexitavtalet

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Den brittiska premiärministern fick till ett avtal med EU:s resterande 27 medlemsländer i alla fall. Vad betyder det, vad händer nu och vad ska man dra för slutsatser av den här cirkusen?

Snabbt sammanfattat, står Boris Johnson inför samma problem som Theresa May gjorde. På lördag kommer det brittiska parlamentet behöva godkänna avtalet för att det ska börja gälla, men den konservativa regeringen lär få svårt att få ihop en majoritet.

Kommer avtalet bli verklighet?

Boris Johnson behöver stöd från en majoritet av de 639 brittiska parlamentsledamöterna som faktiskt röstar i parlamentet. Alltså behövs minst 320 röster. Boris Johnson lär ha 287 konservativa röster med sig.

Det finns 19 Labour-ledamöter som uttryckt att de kan tänka sig att rösta för ett avtal. Om de lyckas motstå trycket från Jeremy Corbyn att rösta nej, fattas fortfarande 14 röster för en majoritet.

Skulle de 20 konservativa ledamöter som Boris Johnson uteslöt från partiet tidigare i höst rösta för avtalet trots detta, skulle Johnson ha en majoritet på 326 röster.

Men det är inte särskilt troligt att ledamöterna från Labour och de uteslutna partikamrater backar Johnson när det gäller.

Regeringens stödparti DUP med sina 10 ledamöter, nordirländska Demokratiska unionistpartiet, säger i skrivande stund att de kommer att rösta nej till avtalet.

Fler röster från Labour har uttryckt att de kan tänka sig att rösta för avtalet i parlamentet om det hålls en folkomröstning om detsamma. De vill alltså att hela brittiska folket ska få chansen att säga ja eller nej till Brexit när de vet vad det faktiskt kommer innebära.

Under eftermiddagen idag (torsdag) röstade parlamentet med en majoritet på 12 röster för att det ska få göras tillägg och ändringar i omröstningen om avtalet på lördag. Det betyder att Labours önskan om en ny folkomröstning skulle kunna bli verklighet.

Källa: Irish Times.

Vad innehåller det nya avtalet?

Det nya avtalet går att läsa på engelska på Kommissionens hemsida. Det består av två delar. Först och främst ett juridiskt bindande utträdesavtal (”withdrawal agreement”) där alla detaljer om utträdet finns. Det börjar gälla direkt när Storbritannien lämnar EU. Därtill finns en politisk förklaring (”political declaration”) som inte är juridiskt bindande, men där de två parterna stakat ut hur de tänkt sig att fortsatta förhandlingar om den framtida relationen ska gå till.

Här är de viktigaste ändringarna som gjorts i jämförelse med Theresa Mays avtal.

  • Storbritannien kommer inte fortsätta ingå i en tullunion med EU
  • Nordirland kommer däremot fortsätta följa vissa EU-regler i syfte att undvika en hård gräns mot Irland
  • EU:s regler för moms kommer gälla på Nordirland
  • Ett frihandelsavtal ska gälla mellan EU och Storbritannien
  • Inga tullar och inga importkvoter
  • Stopp för fri rörlighet mellan EU och Storbritannien, med undantag för Irland

Gränsen mellan Irland och Nordirland

Bakgrund

Gränsen mellan Irland och Nordirland (som är en del av Storbritannien) blir den enda landgränsen mellan Storbritannien och EU efter Brexit. Efter konflikten på ön finns en risk att gränskontroller skulle bli mål för terrorism och politiska attacker om de skulle uppföras. Ett mål i förhandlingarna har därför varit att undvika en hård gräns, men det har varit svårt eftersom Storbritannien då skulle behöva stanna i EU:s tullunion och följa alla unionens krav och regler för importer. Starka brexitförespråkare tycker att detta skulle vara att ge EU makt över viktig brittisk politik.

Nytt i avtalet

I det nya brexitavtalet står att hela Storbritannien ska lämna EU:s tullunion. Nordirland kommer dock fortsätta följa vissa EU-regler, detta för att man inte ska behöva gränskontroller på ön.

Nordirland kommer fortsätta lyda under EU vad gäller:

  • Lagar för varor
  • Sanitära regler för veterinärkontroller
  • Regler för jordbruksproduktion och försäljning
  • Moms för varor
  • Regler för statsstöd

I praktiken kommer det bara att finnas en hård gräns mellan Great Britain (alltså den största brittiska ön, bestående av England, Wales och Skottland – dit räknas inte Nordirland) och den irländska ön (Nordirland och Irland). Varor kommer att kontrolleras i nordirländska hamnar, istället för mellan Irland och Nordirland.

Om det nya avtalet blir verklighet kommer varor kontrolleras mellan Nordirland och resten av Storbritannien.

Lista över ”riskfyllda varor”

Man kommer inte att ta ut tullavgifter på varor som ska från GB till Nordirland. En lista på varor som ofta ”riskerar” att skickas vidare till Irland ska fastställas senare. Dessa varor kommer man alltid att behöva betala avgift för mellan GB och Nordirland. För de varor som sen blir kvar i Nordirland, får man avgiften återbetald.

Man kommer inte kontrollera folks bagage eller privatpersoners post och skickade varor.

Arrangemanget skulle innebära att Storbritannien kan sluta egna, nya handelsavtal i framtiden. Detta hade inte varit möjligt om man bundit sig till att stanna i EU:s tullunion.

Nordirländska parlamentet måste godkänna

Var fjärde år kommer det nordirländska parlamentet få rösta om reglerna. Om de röstar ner de gällande reglerna i avtalet, kommer de att sluta gälla två år senare. Under tiden tillsätts ett utskott som skissar på rekommendationer till parlamentet på alternativa lösningar.

Får avtalet stöd av över 50 procent av parlamentet, fortsätter det gälla i fyra år. Får det extra starkt stöd (över 50 procents stöd från både unionister och nationalister, alternativt 40 procents stöd från dessa grupper och totalt minst 60 procents stöd) gäller avtalet i åtta år till, innan parlamentet behöver förnya sitt stöd.

Det ska tilläggas att det Nordirländska parlamentet är stängt just nu, på grund av svårigheter med att bilda en majoritet. Om parlamentet inte klarar av att rösta om avtalet i tid tolkas det som ett godkännande.

Momsregler

EU:s momslagar ska fortsätta gälla för Nordirland på varor, men inte på tjänster. Det betyder att Nordirland kan få andra momssatser än resten av Storbritannien.

Källa: BBC.

Frihandelsavtal

I den politiska förklaringen står att EU och Storbritannien ska ingå i ett frihandelsavtal. Det ska dock nämnas att detta inte är juridiskt bindande, mer än att det står i det bindande utträdesavtalet att den politiska förklaringen ska respekteras.

Målet är att man inte ska ha några tullar eller kvoter för import och export av varor.

Denna uppgörelse skulle innebära att Storbritannien kan teckna egna handelsavtal med andra partners (vilket man inte hade kunnat om man stannat i EU:s inre marknad).

Fri rörlighet

Storbritannien får som de vill, och den fria rörligheten mellan dem och EU upphör efter Brexit. Däremot står i den politiska förklaringen att man vill se till att ordna möjligheter för visumfria kortare resor åt båda håll.

Fri rörlighet fortsätter gälla mellan Storbritannien och Irland.

Vad händer om avtalet inte går igenom?

Brittiska parlamentet har röstat igenom en skrivelse som tvingar premiärministern att be EU27 om en förlängd förhandlingsperiod i det fall man inte kunnat komma överens om (där räknas parlamentets godkännande som nödvändigt) ett avtal. Ska Boris Johnson följa lagen, måste han alltså be resten av EU om att skjuta upp Storbritanniens utträde.

Kommer EU säga nej till en förlängning?

Under pressträffen idag (torsdag 17 oktober) frågade journalister EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker om Storbritannien kan få en förlängning av förhandlingsperioden i det fall avtalet inte godkänns av det brittiska parlamentet.

Juncker svarade nej.

Om vi har ett avtal, så har vi ett avtal, och det finns inget behov av en förlängning. Det är inte bara britternas åsikt, det är min åsikt också.

Jean-Claude Juncker, 17 oktober 2019.

Men det är troligtvis mest ett sätt för EU att försöka pressa det brittiska parlamentet till att rösta igenom avtalet en gång för alla. I praktiken skulle det vara omöjligt för EU27 att neka Storbritannien en förlängning, eftersom ett avtalslöst utträde skulle drabba EU-medlemmen Irland så hårt (med risk för våldsamheter och upplopp kring gränsen Irland-Nordirland).

Kan Boris Johnson vägra be om en förlängning?

Enligt den så kallade Benn Act som brittiska parlamentet röstade igenom nyligen är svaret ja. Utan ett avtal måste premiärministern be EU om en förlängd förhandlingsperiod.

Nu läcker dock uppgifter inifrån regeringen om att Johnson planerar att strunta i detta. Frågan är då om det skulle fungera att någon annan ber om förlängningen å Storbritanniens vägnar. Om det inte håller, så landar vi i en riktig röra. Landet lämnar EU den 31 oktober, men gäller det när premiärministern just brutit mot lagen? Vad händer med premiärministern då? Det skulle vara något nytt.

Analys

Boris Johnson har haft kort tid på sig att få igenom ett avtal med EU27, och det är imponerande att han lyckats. Tyvärr betyder det inte att avtalet kommer att bli verklighet. Han kommer få svårt att locka det brittiska parlamentet till ett godkännande på lördag.

Boris Johnsons bästa chans är att få med sig Labour-ledamöter på tåget genom att utlova en ny folkomröstning om avtalet. Det vore också rättvist. I folkomröstningen 2016 röstade en majoritet för Brexit utan att veta hur resultatet skulle komma att se ut. Det vore inte konstigt att ge dem chansen att ångra sig när vi vet vad som faktiskt är möjligt att åstadkomma.

Vad gäller det nya förslaget för Nordirland, ser allt bra ut utom möjligheten för det nordirländska parlamentet att rösta sig ur kompromissen. Det får antas att detta lades till för att blidka DUP. Men eftersom dessa ändå inte vill rösta för avtalet är det svårt att se funktionen det ska fylla.

Det var inte särskilt svårt att förutse att samarbetet skulle sluta i trubbel – DUP är ett flankparti som representerar den ena sidan i en otroligt känslig konflikt, och det var fel att som regering förlita sig på deras stöd från början. Möjligtvis kan brasklappen i avtalet göra andra brittiska nationalister lugna i att de inte, på pappret, är bundna till att permanent följa EU:s regler.

Godkänns avtalet inte av brittiska parlamentet gissar jag på att EU27 godkänner en förlängning och att britterna får börja om från början med ett nyval.

Susanna

Vill du läsa mer? Prenumerera via mejl, så får du reda på när jag skrivit något nytt!

EU har dödat internet – vi firar väl med en skål?

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Piteå-tidningen, 30 mars 2019.

”Det fria internet har dött, om man får tro den senaste veckans upprörda röster. Dödsorsak? Dråp. Baneman? EU. I tisdags röstade Europaparlamentet ja till omstridd ny upphovsrättslagstiftning. Plötsligt toppades alla nyhetssajter av något så hett som striden om ett blivande EU-direktiv.

Ska man se på uppståndelsen från den ljusa sidan, är det härligt att EU-politiken äntligen engagerar. Men vad är det som upprör?”

https://www.pt.se/opinion/ledare/eu-har-dodat-internet-vi-firar-val-med-en-skal-11173070.aspx