I’m canvassing for Labour — even though, as a Swede, I can’t vote in this election

The Guardian, 2 December 2019.

“The UK election is probably none of my business. I don’t live here and I can’t vote. And yet I’m so invested in the outcome, I have decided to come over from Sweden to volunteer for the Labour party, handing out flyers and knocking on doors. Having grown up in Sweden, I already know some of Jeremy Corbyn’s proposed policies can work. I’ve benefited from free school lunches, have had access to university without tuition fees, and received free dental checkups into my 20s.

Despite having access to all these things back home, I chose to come to the UK in 2014 to do my degree at Oxford University. The combination of subjects in my degree, the tutors who made me think so hard I sometimes thought my head would fall off, and the beautiful city made it worth moving. However, the cultural difference was shocking as I got a glimpse of the class divide in Britain and what life outside the Scandinavian welfare model looks like.

People were sleeping rough all over the city. My fellow students often needed counselling to help cope with the financial stress caused by debt, tuition fees and high living costs. Mental health problems and anxiety were more the rule than the exception.

And while the UK has some of the world’s best universities, high fees have helped turn education into a mere instrument, a rubber stamp on a CV, the point of which is simply to land a job. An Oxford graduate who sued the university in 2016 when he failed to achieve a lucrative legal career was just expressing what is implicit in the functioning of the current education system: the point of a degree is not knowledge in itself.

In an economic system with workaholism built into it, where humans serve eternal capitalist growth, there is no capacity to measure the results of an education apart from monetary gain. Studying to learn, rather than to be of use to someone else, makes you feel like a person worth investing in, not a tool made to serve an economic target.

But while Sweden has been known for its welfare state for over a century, the Swedish Social Democrats are not what they used to be. The party’s popularity is declining, and it has started echoing its rightwing opponents on migration, pitting citizens against each other, blaming increased immigration for welfare cuts, and ignoring the needs of the majority it should be representing. It is now in danger of losing its position as Sweden’s largest party.”

Read the full article online here.

De tjänar pengar på ditt skärmberoende

Piteå-Tidningen, 5 oktober 2019.

”Jag har förstått att man ska vara nykter i oktober. Piteå-Tidningen satsar på “Sober October” och det går fint, jag har andra laster att ägna mig åt.

Mitt allvarligaste beroende, är ett som drabbar alla delar av befolkningen – unga, gamla, studenter, föräldrar. Faktum är att man skulle kunna kalla det som breder ut sig framför våra näsor för ett helt nytt folkhälsoproblem.

Det är skärmarna. Sociala medier designade för att hålla kvar en, scrollande utan slut, mekanismer som triggar hjärnans belöningssystem. Jag ser på SVT:s nya program “Din hjärna” och känner igen mig när Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till bland annat “Skärmhjärnan”, beskriver problemet.

Jag skäms, inte bara för att jag hellre spelar Mario Kart än tar mig an Gösta Berlings saga som väntar på nattduksbordet.

Min senaste last är mobilspelet Mario Kart. Vilken fantastisk uppfinning, tänker jag, innan jag kastar ett sköldpaddsskal på en stor apa i racerbil som lyckats köra om mig. Bara ett race till, kanske klara cupen. Och så scrolla lite på Twitter, läsa kommentarerna jag redan sett två gånger en tredje vända. Plötsligt har några timmar försvunnit, det är dags att sova, och det sista jag ser innan ljuset släcks är skärmens sken.

Jag skäms, inte bara för att jag hellre spelar Mario Kart än tar mig an Gösta Berlings saga som väntar på nattduksbordet. Jag skäms också för att jag vet precis hur det fungerar, ändå går jag på det gång på gång.

Skärmberoendet håller på att bli ett folkhälsoproblem.”

Läs vidare här.

Den europeiska livsstilen

Idag börjar jag som krönikör i Dagens Arena. Var tredje vecka ska det bli en längre text om EU.

I premiärtexten promenerar vi genom ett par av den senaste tidens stora EU-händelser. Vi glor en stund på David Cameron, som börjat dyka upp på nyheterna igen i och med släppet av sin självbiografi. Så stannar vi till vid en tom talarstol i Luxemburg. Sist men inte minst besöker vi det fullspäckade pressrummet hos EU-kommissionen i Bryssel, och funderar på vilken av kommissionärerna som kommer ryka de närmsta veckorna.

Trevlig läsning!

Dagens Arena, 20 september 2019.

David Cameron är tillbaka, och stämningen i morgonsofforna är spänd. Inför släppet av sina memoarer har den före detta premiärministern börjat dyka upp brittisk TV igen. Jag tittar slött.

En journalist från ITV News går rakt på sak. Han frågar om David Cameron tänkt be den brittiska befolkningen om ursäkt för att ha utlyst folkomröstningen om Brexit 2016.

David Cameron tvekar inte en sekund. Han ber faktiskt om förlåtelse för allt han satt i rullning. Den välkammade politikern, vars missbedömningar ledde hela landet in i sin största identitetskris i modern tid, är ledsen. Inte tårar-i-livesändning-ledsen, men visst bjuder han på några värdiga bekymmersrynkor i pannan.

Det är svårt att slita sig.”

https://www.dagensarena.se/opinion/den-europeiska-livsstilen/

Problemen som uppstår när ingen läser tidningen

NSD, 31 augusti 2019.

”Riksdagsledamoten var kanske lite nervös. Först beklagade han sig över att tidningarna inte rapporterat tillräckligt om Socialdemokraternas vinster i Januariavtalet. Sedan sa han att lokaltidningarna verkade ha som affärsmodell att bara skriva om negativa nyheter.

Tredje gången han klagade på media fick jag nog.”

https://nsd.se/nyheter/problemen-som-uppstar-nar-ingen-laser-tidningen-nm5195951.aspx

Tre saker jag har lärt mig om SD

Piteå-tidningen, 13 april 2019.

”I Europaparlamentet i Bryssel finns ett litet fik. Efter luncher i matsalen vandrar assistenter och ledamöter gärna upp och ställer sig i kaffekön. Som så ofta i Belgien går det inte att betala med kort. Men skaka fram några rasslande mynt, så får du en automatkaffe och en liten chokladbit om du har tur. Lite deppigt, men trevligt.

Mitt senaste besök i kaféet var mer livat än vanligt. För första gången fick jag träffa personen mitt dåvarande jobb kretsade kring. När Sverigedemokraternas europaparlamentariker Kristina Winberg vandrade in var det lite som att se en känd skådespelare i verkligheten – man blir lite förvånad över att de finns på riktigt, och noterar att de är kortare i verkligheten än på bild.”

https://www.pt.se/opinion/ledare/tre-saker-jag-har-lart-mig-om-sd-11186869.aspx

Snabbtåg till Europa får mig att vilja spy

Piteå-tidningen, 20 april 2019.

”Snabbtåget mellan Stockholm och Malmö är vidrigt. Jag har tänkt jobba på vägen, men blir illamående efter en halvtimme. I stället för att skriva krönikor ägnar jag fem timmar åt att växelvis stirra ut på åkrar som glider förbi och att snegla mot papperskorgen. Jag vill kräkas.

Resten av resan mot Bryssel går bättre. Jag hinner med det snabba bytet jag oroat mig för, och slipper därmed bli strandad på den danska landsbygden. I Hamburg skriker en stressad tysk konduktör på mig när jag undrar vilka platser i tåget som inte är reserverade. Jag hamnar bredvid en frilansande grafisk designer som jag äter lunch med. Till middag blir det riktigt äckliga nudlar på perronggolvet i Köln, serverade ur en pappkartong.”

https://www.pt.se/opinion/ledare/snabbtag-till-europa-far-mig-att-vilja-spy-11193859.aspx

Skolan var inte bättre när barnen var rädda

Aftonbladet, 18 augusti 2019.

Jag glömmer aldrig de inlagda frukterna. Uppradade i glasburkar längs med väggarna prydde de Matteusskolans matsal under mina tio år i grundskolan. Det gick aldrig att identifiera vad som egentligen var i dem – allt som eventuellt skilt en potatis från en persika var ordentligt upplöst när jag väl började i förskoleklass år 2001.

När jag återvänder till Matteusskolan är matsalens dekorationer uppdaterade. Jag vågar inte fråga vart burkarna tog vägen.”

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/GGnQgm/skolan-var-inte-battre-nar-barnen-var-radda