Allt du behöver veta om det nya brexitavtalet

Den brittiska premiärministern fick till ett avtal med EU:s resterande 27 medlemsländer i alla fall. Vad betyder det, vad händer nu och vad ska man dra för slutsatser av den här cirkusen?

Snabbt sammanfattat, står Boris Johnson inför samma problem som Theresa May gjorde. På lördag kommer det brittiska parlamentet behöva godkänna avtalet för att det ska börja gälla, men den konservativa regeringen lär få svårt att få ihop en majoritet.


Kommer avtalet bli verklighet?

Boris Johnson behöver stöd från en majoritet av de 639 brittiska parlamentsledamöterna som faktiskt röstar i parlamentet. Alltså behövs minst 320 röster. Boris Johnson lär ha 287 konservativa röster med sig.

Det finns 19 Labour-ledamöter som uttryckt att de kan tänka sig att rösta för ett avtal. Om de lyckas motstå trycket från Jeremy Corbyn att rösta nej, fattas fortfarande 14 röster för en majoritet.

Skulle de 20 konservativa ledamöter som Boris Johnson uteslöt från partiet tidigare i höst rösta för avtalet trots detta, skulle Johnson ha en majoritet på 326 röster.

Men det är inte särskilt troligt att ledamöterna från Labour och de uteslutna partikamrater backar Johnson när det gäller.

Regeringens stödparti DUP med sina 10 ledamöter, nordirländska Demokratiska unionistpartiet, säger i skrivande stund att de kommer att rösta nej till avtalet.

Fler röster från Labour har uttryckt att de kan tänka sig att rösta för avtalet i parlamentet om det hålls en folkomröstning om detsamma. De vill alltså att hela brittiska folket ska få chansen att säga ja eller nej till Brexit när de vet vad det faktiskt kommer innebära.

Under eftermiddagen idag (torsdag) röstade parlamentet med en majoritet på 12 röster för att det ska få göras tillägg och ändringar i omröstningen om avtalet på lördag. Det betyder att Labours önskan om en ny folkomröstning skulle kunna bli verklighet.

Källa: Irish Times.


Vad innehåller det nya avtalet?

Det nya avtalet går att läsa på engelska på Kommissionens hemsida. Det består av två delar. Först och främst ett juridiskt bindande utträdesavtal (”withdrawal agreement”) där alla detaljer om utträdet finns. Det börjar gälla direkt när Storbritannien lämnar EU. Därtill finns en politisk förklaring (”political declaration”) som inte är juridiskt bindande, men där de två parterna stakat ut hur de tänkt sig att fortsatta förhandlingar om den framtida relationen ska gå till.

Här är de viktigaste ändringarna som gjorts i jämförelse med Theresa Mays avtal.

  • Storbritannien kommer inte fortsätta ingå i en tullunion med EU
  • Nordirland kommer däremot fortsätta följa vissa EU-regler i syfte att undvika en hård gräns mot Irland
  • EU:s regler för moms kommer gälla på Nordirland
  • Ett frihandelsavtal ska gälla mellan EU och Storbritannien
  • Inga tullar och inga importkvoter
  • Stopp för fri rörlighet mellan EU och Storbritannien, med undantag för Irland

Gränsen mellan Irland och Nordirland

Bakgrund

Gränsen mellan Irland och Nordirland (som är en del av Storbritannien) blir den enda landgränsen mellan Storbritannien och EU efter Brexit. Efter konflikten på ön finns en risk att gränskontroller skulle bli mål för terrorism och politiska attacker om de skulle uppföras. Ett mål i förhandlingarna har därför varit att undvika en hård gräns, men det har varit svårt eftersom Storbritannien då skulle behöva stanna i EU:s tullunion och följa alla unionens krav och regler för importer. Starka brexitförespråkare tycker att detta skulle vara att ge EU makt över viktig brittisk politik.

Nytt i avtalet

I det nya brexitavtalet står att hela Storbritannien ska lämna EU:s tullunion. Nordirland kommer dock fortsätta följa vissa EU-regler, detta för att man inte ska behöva gränskontroller på ön.

Nordirland kommer fortsätta lyda under EU vad gäller:

  • Lagar för varor
  • Sanitära regler för veterinärkontroller
  • Regler för jordbruksproduktion och försäljning
  • Moms för varor
  • Regler för statsstöd

I praktiken kommer det bara att finnas en hård gräns mellan Great Britain (alltså den största brittiska ön, bestående av England, Wales och Skottland – dit räknas inte Nordirland) och den irländska ön (Nordirland och Irland). Varor kommer att kontrolleras i nordirländska hamnar, istället för mellan Irland och Nordirland.

Om det nya avtalet blir verklighet kommer varor kontrolleras mellan Nordirland och resten av Storbritannien.

Lista över ”riskfyllda varor”

Man kommer inte att ta ut tullavgifter på varor som ska från GB till Nordirland. En lista på varor som ofta ”riskerar” att skickas vidare till Irland ska fastställas senare. Dessa varor kommer man alltid att behöva betala avgift för mellan GB och Nordirland. För de varor som sen blir kvar i Nordirland, får man avgiften återbetald.

Man kommer inte kontrollera folks bagage eller privatpersoners post och skickade varor.

Arrangemanget skulle innebära att Storbritannien kan sluta egna, nya handelsavtal i framtiden. Detta hade inte varit möjligt om man bundit sig till att stanna i EU:s tullunion.

Nordirländska parlamentet måste godkänna

Var fjärde år kommer det nordirländska parlamentet få rösta om reglerna. Om de röstar ner de gällande reglerna i avtalet, kommer de att sluta gälla två år senare. Under tiden tillsätts ett utskott som skissar på rekommendationer till parlamentet på alternativa lösningar.

Får avtalet stöd av över 50 procent av parlamentet, fortsätter det gälla i fyra år. Får det extra starkt stöd (över 50 procents stöd från både unionister och nationalister, alternativt 40 procents stöd från dessa grupper och totalt minst 60 procents stöd) gäller avtalet i åtta år till, innan parlamentet behöver förnya sitt stöd.

Det ska tilläggas att det Nordirländska parlamentet är stängt just nu, på grund av svårigheter med att bilda en majoritet. Om parlamentet inte klarar av att rösta om avtalet i tid tolkas det som ett godkännande.

Momsregler

EU:s momslagar ska fortsätta gälla för Nordirland på varor, men inte på tjänster. Det betyder att Nordirland kan få andra momssatser än resten av Storbritannien.

Källa: BBC.


Frihandelsavtal

I den politiska förklaringen står att EU och Storbritannien ska ingå i ett frihandelsavtal. Det ska dock nämnas att detta inte är juridiskt bindande, mer än att det står i det bindande utträdesavtalet att den politiska förklaringen ska respekteras.

Målet är att man inte ska ha några tullar eller kvoter för import och export av varor.

Denna uppgörelse skulle innebära att Storbritannien kan teckna egna handelsavtal med andra partners (vilket man inte hade kunnat om man stannat i EU:s inre marknad).


Fri rörlighet

Storbritannien får som de vill, och den fria rörligheten mellan dem och EU upphör efter Brexit. Däremot står i den politiska förklaringen att man vill se till att ordna möjligheter för visumfria kortare resor åt båda håll.

Fri rörlighet fortsätter gälla mellan Storbritannien och Irland.


Vad händer om avtalet inte går igenom?

Brittiska parlamentet har röstat igenom en skrivelse som tvingar premiärministern att be EU27 om en förlängd förhandlingsperiod i det fall man inte kunnat komma överens om (där räknas parlamentets godkännande som nödvändigt) ett avtal. Ska Boris Johnson följa lagen, måste han alltså be resten av EU om att skjuta upp Storbritanniens utträde.

Kommer EU säga nej till en förlängning?

Under pressträffen idag (torsdag 17 oktober) frågade journalister EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker om Storbritannien kan få en förlängning av förhandlingsperioden i det fall avtalet inte godkänns av det brittiska parlamentet.

Juncker svarade nej.

Om vi har ett avtal, så har vi ett avtal, och det finns inget behov av en förlängning. Det är inte bara britternas åsikt, det är min åsikt också.

Jean-Claude Juncker, 17 oktober 2019.

Men det är troligtvis mest ett sätt för EU att försöka pressa det brittiska parlamentet till att rösta igenom avtalet en gång för alla. I praktiken skulle det vara omöjligt för EU27 att neka Storbritannien en förlängning, eftersom ett avtalslöst utträde skulle drabba EU-medlemmen Irland så hårt (med risk för våldsamheter och upplopp kring gränsen Irland-Nordirland).

Kan Boris Johnson vägra be om en förlängning?

Enligt den så kallade Benn Act som brittiska parlamentet röstade igenom nyligen är svaret ja. Utan ett avtal måste premiärministern be EU om en förlängd förhandlingsperiod.

Nu läcker dock uppgifter inifrån regeringen om att Johnson planerar att strunta i detta. Frågan är då om det skulle fungera att någon annan ber om förlängningen å Storbritanniens vägnar. Om det inte håller, så landar vi i en riktig röra. Landet lämnar EU den 31 oktober, men gäller det när premiärministern just brutit mot lagen? Vad händer med premiärministern då? Det skulle vara något nytt.


Analys

Boris Johnson har haft kort tid på sig att få igenom ett avtal med EU27, och det är imponerande att han lyckats. Tyvärr betyder det inte att avtalet kommer att bli verklighet. Han kommer få svårt att locka det brittiska parlamentet till ett godkännande på lördag.

Boris Johnsons bästa chans är att få med sig Labour-ledamöter på tåget genom att utlova en ny folkomröstning om avtalet. Det vore också rättvist. I folkomröstningen 2016 röstade en majoritet för Brexit utan att veta hur resultatet skulle komma att se ut. Det vore inte konstigt att ge dem chansen att ångra sig när vi vet vad som faktiskt är möjligt att åstadkomma.

Vad gäller det nya förslaget för Nordirland, ser allt bra ut utom möjligheten för det nordirländska parlamentet att rösta sig ur kompromissen. Det får antas att detta lades till för att blidka DUP. Men eftersom dessa ändå inte vill rösta för avtalet är det svårt att se funktionen det ska fylla.

Det var inte särskilt svårt att förutse att samarbetet skulle sluta i trubbel – DUP är ett flankparti som representerar den ena sidan i en otroligt känslig konflikt, och det var fel att som regering förlita sig på deras stöd från början. Möjligtvis kan brasklappen i avtalet göra andra brittiska nationalister lugna i att de inte, på pappret, är bundna till att permanent följa EU:s regler.

Godkänns avtalet inte av brittiska parlamentet gissar jag på att EU27 godkänner en förlängning och att britterna får börja om från början med ett nyval.

Susanna


Vill du läsa mer? Prenumerera via mejl, så får du reda på när jag skrivit något nytt!

Humbug, sa Boris Johnson

Jag hinner inte ens komma upp ur sängen innan jag ligger och lyssnar på debatten från det brittiska parlamentet. Läser kommentarerna samtidigt, ett virrvarr av upprördhet och sedan länge surnad hopplöshet. Det handlar om Brexit och Boris Johnson förstås, men också om labourpolitikern Jo Cox som mördades av en högerextremist under brexitkampanjen.

Boris Johnson sa att det bästa sättet att hedra Jo Cox på vore att till slut genomföra Brexit.

Vilken röra.

En parlamentsledamot från Labour, Paula Sheriff, påpekade att premiärministerns aggressiva språkbruk plockas upp av hennes hatsvansar.

Paula Sheriff sa såhär:

Jag vill verkligen inte stå i vägen för en ordentlig debatt, men ikväll har premiärministern oavbrutet använt sig av nedsättande ord för att beskriva lagstiftning som parlamentet godkänt. Jag tror att herr talman håller med om att vi inte ska tillgripa stötande, farligt eller inflammerande språk om lagstiftning vi inte tycker om.

Vi står här, herr talman, under skyddet av vår bortgångne vän. Många av oss utsätts för dödshot och hemska glåpord varenda dag. Låt mig informera premiärministern om att de ofta citerar honom och använder hans ord: ”kapitulationslagen”, ”förräderi”, ”förrädare”. Jag har tröttnat. Vi måste alla tona ned vårt språkbruk, och det måste börja med premiärministern. Jag vill gärna höra hans åsikt om saken. Han borde skämmas.

Svaret?

Boris Johnson: Jag tror, herr talman, jag måste säga, herr talman, att jag aldrig har hört så mycket skitsnack i hela mitt liv.

”Humbug”, var ordet Johnson använde. Det associerar man som svensk kanske mest med Charles Dickens gubbkaraktär i A Christmas Carol, ni vet han tjuriga gubben i nattmössa som hatar julafton (men blir uppsökt av vålnader som tvingar honom att ändra sig). Humbug! Strunt, skitsnack, trams, hittepå.

Jag tar mig upp ur sängen, slår på David Camerons ljudbok i högtalarna och börjar göra frukost. Men jag hör inte riktigt vad den före detta premiärministern berättar om sin karriär, och jag råkar hälla för mycket mjölk i kaffet.


Det ÄR en taktik, som alla analytiker skriver. Boris Johnson försöker göra en liten del av befolkningen jätteupprörda, få resten av folket att förskräckt titta på de jätteupprörda människorna, ogilla det, och vända sig till honom när det väl gäller. I ett nyval, eller hur det nu blir.

Men dödshoten som labourledamöterna, kvinnliga ledamöter och Remain-ledamöter får ta emot är inte en del av någon taktik. De har inte bett om att få vara med i Boris Johnsons sjuka lek. Jo Swinson, Liberaldemokraternas partiledare, lät som att hon skulle börja gråta när hon under samma debatt berättade att hon just behövt polisanmäla ett hot riktat mot hennes barn.

De är med vare sig de vill eller inte. Precis som alla Storbritanniens invånare kommer behöva leva med Brexit, även de som röstade emot. Boris Johnson representerar en extrem falang av befolkningen. Han satsar allt på att kasta sig ur EU den 31 oktober, som om Brexit skulle vara över efter det.

Brexit kommer aldrig vara över! Det finns inget som heter ett ”Brexit utan avtal”. Skrivs inget avtal nu, betyder det bara att man kommer behöva skriva ett avtal senare.

Vid det laget sitter nog Boris Johnson i en bekväm fåtölj, i full färd med att krafsa ihop sina memoarer. Förutsatt att han inte hemsöks av några otroligt övertygande vålnader inom de närmsta veckorna.

Sätt en vuxen Greta i regeringen

Margot Wallström avgår och Löfven ska hitta någon ny. Jag gissar på Ann Linde, tidigare EU-minister som på mystiskt vis blev nedgraderad till utrikeshandelsminister efter valet. Det spekulerades i att hon kanske skulle bli Sveriges nya EU-kommissionär, att den nya ministerposten var en mellanlandning. Kanske var den det, fast inför jobbet som utrikesminister?

Linde vore ett lite trist val. Det fantastiska med Wallström har varit hennes mod! Jag vill ha en radikal utrikesminister.

Roligare vore det om Jytte Guteland hämtades hem från Bryssel. Guteland är det närmaste vi har en vuxen Greta Thunberg. Hon tar politik på allvar, är karismatisk och skulle kunna sätta Sverige på kartan inte bara med feministisk, utan med klimat-aktiv utrikespolitik (Guteland har jobbat med miljö- och klimat som Europaparlamentariker).

Sätt en vuxen Greta i regeringen!

Ljudböcker

Det värsta med ljudböcker är att de går så fort.

Jag skaffade en såndär prenumeration igen. Kunde inte hålla mig från att inte bara läsa, utan också lyssna på boken jag just upptäckt och fått låna av en kompis. Den var så bra, ärlig och rolig, jag ville ha den med mig även på bussen in till stan.

Men det gick för fort. I efterhand känns det som ett fruktansvärt slöseri. Boken hade förtjänat bättre; en läsare som stannar upp, har råd att läsa om en mening, fundera och bläddra. Tänka!

Med bara några sidor kvar insåg jag mitt misstag, pausade fort, tog fram de ljusgröna pärmarna med de matta sidorna i. De var sådär lite skrovliga och grå, som lågpristoapapper från Eldorado. Lätta att få grepp om.

Jag läste de sista sidorna långsamt och tänkte att hädanefter får jag bara lyssna på dåliga böcker.

Det har förstås redan gått åt skogen.