Etikett: EU

Allt du behöver veta om EU:s nya budget och återhämtningsfond

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

För en gångs skull leder brysselnytt till svenska rubriker, ramaskri och KU-anmälningar. Vad är det som hänt?

Snabbt sammanfattat, har 27 länder med väldigt olika ekonomier, politiska prioriteringar och befolkningar lyckats komma överens om en gemensam EU-budget som gäller från och med januari 2021 och sju år framåt. Dessutom har man enats om ett särskilt krispaket på drygt 7,5 biljoner kronor för att få igång EU:s ekonomier, av vilka många drabbats hårt av nedstängningar och minskad aktivitet under krisen.

Hur mycket € snackar vi om?

EU:s flerårsbudget för åren 2021-2027 kommer ligga på 1074 miljarder euro, alltså ungefär tio biljoner kronor (det vill säga tio tusen miljarder, eller 10 000 000 000 000 SEK). Denna summa delas upp över sju års tid och går till allt från cykelbanor i Jämtland till gigantiska forskningsprogram och franska bönder. EU-ledarna kom överens om att satsa särskilt mycket på digital innovation och klimatomställning i denna budget.

Utöver detta lyckades man också enas om ett återhämtningspaket på 750 miljarder euro, eller ungefär 7,5 biljoner kronor. Av detta kommer drygt hälften (3,9 biljoner kr) delas ut till länderna som bidrag och resten som lån (3,6 biljoner kr).

Perspektiv på pengarna

Som jämförelse kan sägas att en svensk statsbudget brukar ligga på ungefär 1 biljon kronor per år. Hela EU:s budget per år (10 biljoner uppdelat på 7 år = 1,4 biljoner per år) är alltså lite större än den svenska statsbudgeten.

En och en halv svensk statsbudget kanske inte låter så mycket för 27 länder att dela på, men till skillnad från ett lands budget är inte pengarna i EU lika ”låsta” i välfärd och löpande utgifter för medborgarna utan kan användas friare på nya satsningar och reformer.

Den stora delen av EU-budgeten kan alltså jämföras med de pengar som i en svensk budget skulle kallats för reformutrymme.

Så gick det för Sverige

Svenska regeringen lyckades förhandla fram en stor ökning av den rabatt vi brukar få på EU-avgiften. Nu ska vi få 11 miljarder kronors rabatt om året (en ökning med 2,5 miljarder per år).

Eftersom utgifterna ökat samtidigt som intäkterna minskat (budgeten har blivit större och Storbritannien har gått ur EU) kommer den svenska EU-avgiften, trots större rabatt, ligga på ungefär samma andel av BNI som tidigare år: drygt 0,8 procent. Detta är något riksdagen också krävt för att godkänna den nya budgeten.

Tillsammans med bland annat Nederländerna, Danmark och Österrike lyckades vi också minska bidragsdelen av fonden med en dryg femtedel. Ursprungsförslaget var 5 biljoner kr i bidrag och 2,5 i lån, nu blev det 3,9 i bidrag och 3,6 i lån.

Svenska regeringen fick också offra en del i kompromisser för att få ned kostnaden för fonden. Till exempel blir det mindre pengar till klimatomställningen än det var tänkt.

Återhämtningsfonden

Fonden heter tekniskt ”Next Generation EU”. Ingen riktig EU-satsning utan ett märkligt men pampigt namn! Fonden består som sagt av 7,5 biljoner SEK, varav 3,9 är bidrag och 3,6 lån.

EU-kommissionen lånar 750 miljarder euro på finansmarknaden. Dessa ska gå till medlemsländernas återhämtning från coronakrisen. 390 miljarder euro är bidrag. Av bidragsdelen kommer 312,5 miljarder euro gå att söka, resten (77,5 miljarder euro) läggs till i befintliga program inom EU-budgeten, bland annat forskningsprogram och klimatomställning.

Vem får pengarna?

Hur alla pengar ur denna fond skulle fördelas mellan medlemsländerna var förstås en av de tuffaste frågorna i förhandlingarna. Där lyckades också Sverige med allierade att få igenom sin linje.

Först var det tänkt att pengarna skulle fördelas efter ungefär samma mekanism som andra stöd, typ regionstödet. Det skulle ha inneburit massor av pengar till de medlemsländer som haft hög arbetslöshet och låg tillväxt redan innan coronakrisen.

Men detta ändrade man på. Nu ska pengarna gå mest till de som faktiskt lidit ekonomiskt av just coronakrisen, mer specifikt till de länder som förlorat störst del av sin BNI under 2020. I praktiken betyder det mindre pengar till Polen och Ungern, mer till Italien.

Hur får de pengarna?

Det är redan bestämt hur mycket av fondens bidragsdel som ska gå till vilken medlemsstat. Men för att länderna faktiskt ska få sina pengar krävs att de sätter ihop ordentliga program för återhämtning genom ekonomiska reformer och presenterar dessa för kommissionen. Reformerna måste bland annat bidra till en grön och digital omställning.

Medlemsstaterna behöver alltså fortfarande ”söka” pengarna som reserverats för dem, och kan bli nekade om de inte lever upp till kraven man gemensamt kommit överens om. Det rör sig alltså inte om några klumpsummor som delas ut utan motkrav.

Dessutom lyckades Nederländernas regering få till att länder ska kunna protestera om de tycker att någon stat använder pengarna på fel sätt. Då pausas utbetalningarna till det berörda landet direkt och kommissionen får tre månader på sig att utvärdera om de gjort det de lovat i sina reformprogram eller inte.

Mest omtalat är kanske att medlemsländerna också måste leva upp till demokratikrav för att få sina bidrag. Trots protester från Ungerns premiärminister Viktor Orban kom man överens om att utbetalningar till ett land som inte lever upp till rättsstatsprinciperna ska kunna stoppas genom omröstningar med kvalificerad majoritet. (Läs min analys av detta längre ner i inlägget.)

Pengarna kommer delas ut mellan 2021 och 2023.

Finansiering

De pengar kommissionen lånat ska vara återbetalade 2058. Lånedelen av återhämtningsfonden betalas förstås tillbaka av de länder som fått låna av kommissionen. Men bidragsdelen måste finansieras på annat sätt.

Här kommer det som brukar kallas ” nya egna medel” eller EU-skatter in, alltså intäkter som går direkt till EU istället för via medlemsländernas EU-avgifter. Frågan är kontroversiell eftersom en del tror att avgifter på EU-nivå är ett första steg mot att bli en enda stor stat och därmed också innebär en farlig maktöverföring från länderna till EU. EU har dock redan egna intäkter från tullavgifter och handeln med utsläppsrätter.

Det nya är att EU-länderna nu kommit överens om en gemensam plastavgift på icke-återvunnen plast som börjar gälla under 2021. Utöver den ska kommissionen ta fram en slags koldioxidskatt och en digital skatt. Den senare är tänkt att komma åt de stora digitala företag som undviker skatt genom att lägga produktionen i skatteparadis, trots att deras intäkter genereras där konsumenterna är.

Analys

Demokratikravet

Kommer vi kunna stoppa utbetalningarna till Ungern och Polen, eller använda hotet om stoppade utbetalningar för att få länderna att bryta sin auktoritära politiska utveckling? Hittills har det verktyg som funnits (artikel 7-processen) visat sig tandlöst eftersom det krävt enhällighet bland alla länder utom det vars förbrytelser man röstar om. Polen har därför kunnat använda sitt veto när det handlat om utvecklingen i Ungern, och tvärt om.

I överenskommelsen om återhämtningsfonden (länk längst ner i inlägget) står att unionens ekonomiska intressen ska skyddas i enlighet med principerna i fördragen, särskilt värderingarna i artikel två av Fördraget om Europeiska unionen (TEU).

Artikeln man refererar till lyder såhär (min markering):

Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Artikel 2, Fördraget om Europeiska unionen

Därefter står det i överenskommelsen att man baserat på detta ska införa konditionalitetskrav för att skydda budgeten och återhämtningsfonden. Kommissionen ska föreslå åtgärder för överträdelser som kan antas av Rådet med kvalificerad majoritet. Det står också att Europeiska rådet ska återkomma till frågan snart.

Hur ska man tolka detta?

Omröstningen om budgeten och återhämtningsfonden krävde enhällighet. Polen och Ungern har alltså gått med på denna skrivning. Det säger sig självt att den inte kan vara alldeles för radikal. Den förhandlades fram bland annat mot sänkta klimatkrav för Polen. Ungerns premiärminister Viktor Orban säger sig ha fått ett löfte från Tysklands förbundskansler Angela Merkel om att hon ska hjälpa honom i artikel 7-processen.

Angela Merkel är känd för sin förmåga att lova saker i vaga ordalag, inte minst till britterna inför brexit. I skrivande stund verkar ingen utöver Orban bekräftat att något löfte har getts. Även om det skulle vara så, lär det inte göra någon större skillnad eftersom artikel 7-verktyget inte varit särskilt potent till att börja med.

Detta är första gången EU skrivit in något om demokratikrav för utbetalningar i ett dokument som faktiskt antagits med enhällighet. Det är stort. Att de konkreta förslagen inte är klara ännu är inte konstigt. Hade de funnits med i dokumentet hade det inte blivit godkänt. Men nu har vi en chans att faktiskt utforma krav som inte går att blockera med veton.

Det kommer sannolikt inte att leda till att utbetalningarna till Ungern och Polen från EU stoppas helt. Det är skillnad på att stoppa utbetalningar till antidemokratiska reformprogram (vilka knappast är vanliga) och att stoppa utbetalningar till länder som vid sidan av sina EU-finansierade projekt bedriver antidemokratisk politik (desto mer vanligt).

Men i bästa fall skulle ett nytt krav kunna leda till att vissa utbetalningar stoppas och att en del antidemokratiska förslag dras tillbaka. Vi får helt enkelt vänta och se. Oavsett är det bra att man börjat utforma ett nytt verktyg för att göra Europa mer demokratiskt.

Klimatet

Minst 30 procent av pengarna i både budgeten och återhämtningsfonden ska gå till klimatrelaterade projekt. EU har som mål att vara klimatneutralt 2050 och detta ska synas i investeringarna. Alla EU:s utgifter ska vara i linje med Parisavtalet.

Liksom resten av dagens klimatpolitiska åtgärder är detta förstås alldeles för lite. Hela målet för återhämtningsfonden är att skapa större tillväxt. Mer tillväxt kommer inte att rädda klimatet, oavsett hur många procent av investeringarna som är ”klimatvänliga”. För att rädda klimatet skulle det behövas reformer av vårt ekonomiska system.

Med det sagt är det väldigt mycket pengar inom EU:s budget som går till forskning på klimatområdet, en rättvis omställning och miljöåtgärder. Det finns verkligen mycket bra i budgeten, men en EU-budget kommer nog aldrig bli klimatets räddning.

Federalism och EU-skatter

Det finns en risk att nya EU-skatter inte kommer att räcka till för att betala av lånen. Faran minskade när bidragsdelen förhandlades ner. Men det finns förstås alltid en risk att EU-avgiften kommer behöva öka.

Däremot tror jag inte att man behöver oroa sig för att detta (att Kommissionen tar egna lån och att man börjar ta ut egna avgifter/skatter) kommer leda till federalism eller att länderna i EU skulle råka bli en enda stor stat, ungefär som USA. Alla stora beslut som har med fördragsändringar (ungefär EU:s grundlag) att göra måste godkännas med enhällighet av alla medlemsländer och deras parlament. Både statsministern och riksdagen kan alltså stoppa sådana förslag. Vi kommer inte vakna upp en dag med Emmanuel Macron som statsminister.

Det står tydligt i dokumenten om återhämtningsfonden att åtgärden att låta kommissionen ta egna lån är en tillfällig nödvändighet under denna exceptionella kris. Det kommer alltså inte att bli ny regel att vi tar lån tillsammans med andra EU-länder.

”Varför ska vi betala för att rädda euron?”

Jag har hört denna reaktion från många andra vänsterdebattörer både under och efter förhandlingarna om återhämtningsfonden. Min inställning är som följer:

Euron är ett riktigt skitprojekt som gynnar Tyskland (vars valuta annars hade varit väldigt dyr och därmed dålig för landets export) och missgynnar sydländerna (som behöver anpassa sin penningpolitik efter Tyskland, en väldigt annorlunda ekonomi).

Men i praktiken går det inte att skilja på ett lands befolkning och dess valuta. Vi kan inte hjälpa sydländernas medborgare med coronakrisens ekonomiska konsekvenser utan att samtidigt ge deras valuta ett uppsving.

För mig är det viktigaste att EU:s befolkning inte går arbetslösa, är fattiga eller dör av krisens ekonomiska konsekvenser. Just denna kris är inte heller skapad av euron. Vi kan inte sitta och vänta på att euron ska avskaffas innan vi investerar i vår gemensamma ekonomi.

Debatten om att eventuellt lämna euron måste föras i de länder som faktiskt missgynnas av den. Den kan inte vi svenskar ta ansvar för genom ekonomiska uppläxningar, som dessutom skulle slå hårt mot just de som fått det sämre på grund av euron.

”Vi borde ha lagt pengarna på undersköterskor i stället”

Först och främst vill jag radikalt påstå att Sverige inte betalar särskilt mycket för vårt medlemskap i EU. De ”sparsamma” länderna i EU (Sverige, Danmark, Österrike, Nederländerna och Finland) bidrar sammanlagt med mindre pengar till budgeten än Frankrike gör ensamt. Tyskland bidrar överlägset mest. Vi är ett litet exportberoende land som gynnats otroligt av tillgången till den gemensamma marknaden.

Alternativet till att inte betala vår EU-avgift hade varit att gå ur EU. Det hade sannolikt blivit väldigt mycket dyrare. Se bara på Storbritannien, som provade just det i tron att det skulle ge dem mer pengar över till sjukvården. Enligt uppskattningar från Bloomberg Economics är den ekonomiska skadan brexit orsakat på väg att överstiga kostnaden för Storbritanniens samlade EU-avgifter under de 47 år man var med i EU. Det finns vissa svårigheter i att uppskatta kostnaderna för brexit, men det är tydligt att alternativet till att betala för ett medlemsskap i EU inte är mer pengar till välfärden.

Slutsats

EU:s 27 medlemsländer är väldigt olika. Det är en bedrift att lyckas komma överens om en gemensam budget när man har så varierande ekonomiska och politiska förutsättningar, mål och ambitioner. Det är inte konstigt att svenska politiker är missnöjda. EU kommer aldrig vara exakt det vi vill att det ska vara.

Jag är glad att EU lärt sig av tidigare finanskriser och denna gång försöker satsa sig ur krisen. Att spara i kriser brukar slå hårdast mot arbetarklassen. Återhämtningsfonden kan förändra Europa till det bättre för befolkningen.

Källor och mer läsning

Här finns den antagna texten (på engelska) att ladda ner på rådets hemsida.

Här finns en bra, mer lättläst genomgång av texten.

Allmän läsning om EU-politik

Jag tycker bäst om Financial Times förklarande texter, Politico Europes analyser och Ylva Nilsson och Henrik Brors svenska analyser på omeuropa.se.

Och så får ni gärna följa mig på twitter @kyrkogaarden, instagram @ledarskribent_kierkegaard och prenumerera på min mejllista förstås!

Gråt inte över Brexit

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Publicerad i Norrländska Socialdemokraten, 18 januari 2020.

Stockholm har finbesök och Europahusets lokaler är fullsmockade med folk. Kön till säkerhetskontrollen ringlar flera varv runt entrésalen och frukostmackorna tar slut direkt.

Men så är Brexit kanske den mest välbevakade EU-frågan av dem alla. Det perfekta dramat erbjuder tydliga konflikter, spännande karaktärer och ständiga svängningar – med andra ord något helt annat än alla de obegripliga lagförslag som vanligtvis bollas i oändlighet mellan institutionerna på kontinenten.

Dagens talare är Michel Barnier, fransmannen som representerat hela EU i förhandlingarna med Storbritannien om Brexit. De senaste tre åren ska 450 miljoner invånares intressen ha rymts i den kostymklädda, vithåriga mannen framför oss. Nu finns ett 600 sidor långt avtal på plats.

”Det är inte direkt lättläst, men ni kan ju försöka”, konstaterar Michel Barnier med läspande fransk brytning och en axelryckning.

Barnier har jobbat som politiker hela sitt liv. Första gången han själv fick rösta var i folkomröstningen 1972 då franska medborgare skulle ta ställning till att släppa in Storbritannien i EU. Den då 21 år gamla Michel Barnier gick emot sitt partis linje och kampanjade entusiastiskt för att britterna skulle få vara med.

Just denna dag fyller han 69 år. På plats i Stockholm reflekterar Barnier vemodigt över uppdraget han haft den senaste tiden. Brexit har varit en skolning i tålamod, suckar han och påpekar att det här är första gången man förhandlat om handel och målet inte har varit att få en närmare relation utan tvärtom att komma längre ifrån varandra.

När Storbritannien går ur EU den 1 februari i år lämnar de samtidigt 600 internationella överenskommelser, förklarar han. Dessa kommer man därefter ha ett år på sig att försöka ersätta. Förhandlingarna mellan EU och Storbritannien är inte över bara för att själva utträdet är det.

I mars börjar de nya diskussionerna, och redan i juni ska EU-ländernas ledare mötas för att utvärdera framstegen. 

Tre områden ska bockas av. För det första måste man komma överens om hur EU och Storbritannien ska samarbeta för att möta gemensamma utmaningar som klimathotet. För det andra ska man försöka få till ett säkerhetssamarbete. Och för det tredje gäller det att få ihop ett ekonomiskt partnerskap baserat på lika konkurrensvillkor, förklarar Michel Barnier.

Efter en halvtimmes prat är det dags för frågor. Mikrofonen skickas runt, jag tar den och mumlar ut min fundering varpå Barnier höjer sina smala ögonbryn. Jag vill veta om han gråtit över Brexit.

”Man kan gråta, det är normalt. Men nej, jag har aldrig gråtit över Brexit, även om jag verkligen blivit ledsen”, säger en något obekväm Barnier.

Han lämnar snabbt ämnet och går vidare till att försöka dra konkreta lärdomar av Brexit – knappast en enklare sak. Att lyssna på folket är inte populistiskt, utan en nödvändighet, konstaterar Barnier. Han tror att EU misslyckades med att försvara de medborgare som drabbats negativt av globaliseringen.

Där tar tiden slut. En anställd på Europahuset har tryckt ner ett tårtljus i en lussebulle som sträcks fram mot gästen. Han blåser ut ljuset men vi sjunger inte.

Allt du behöver veta om det nya brexitavtalet

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Den brittiska premiärministern fick till ett avtal med EU:s resterande 27 medlemsländer i alla fall. Vad betyder det, vad händer nu och vad ska man dra för slutsatser av den här cirkusen?

Snabbt sammanfattat, står Boris Johnson inför samma problem som Theresa May gjorde. På lördag kommer det brittiska parlamentet behöva godkänna avtalet för att det ska börja gälla, men den konservativa regeringen lär få svårt att få ihop en majoritet.

Kommer avtalet bli verklighet?

Boris Johnson behöver stöd från en majoritet av de 639 brittiska parlamentsledamöterna som faktiskt röstar i parlamentet. Alltså behövs minst 320 röster. Boris Johnson lär ha 287 konservativa röster med sig.

Det finns 19 Labour-ledamöter som uttryckt att de kan tänka sig att rösta för ett avtal. Om de lyckas motstå trycket från Jeremy Corbyn att rösta nej, fattas fortfarande 14 röster för en majoritet.

Skulle de 20 konservativa ledamöter som Boris Johnson uteslöt från partiet tidigare i höst rösta för avtalet trots detta, skulle Johnson ha en majoritet på 326 röster.

Men det är inte särskilt troligt att ledamöterna från Labour och de uteslutna partikamrater backar Johnson när det gäller.

Regeringens stödparti DUP med sina 10 ledamöter, nordirländska Demokratiska unionistpartiet, säger i skrivande stund att de kommer att rösta nej till avtalet.

Fler röster från Labour har uttryckt att de kan tänka sig att rösta för avtalet i parlamentet om det hålls en folkomröstning om detsamma. De vill alltså att hela brittiska folket ska få chansen att säga ja eller nej till Brexit när de vet vad det faktiskt kommer innebära.

Under eftermiddagen idag (torsdag) röstade parlamentet med en majoritet på 12 röster för att det ska få göras tillägg och ändringar i omröstningen om avtalet på lördag. Det betyder att Labours önskan om en ny folkomröstning skulle kunna bli verklighet.

Källa: Irish Times.

Vad innehåller det nya avtalet?

Det nya avtalet går att läsa på engelska på Kommissionens hemsida. Det består av två delar. Först och främst ett juridiskt bindande utträdesavtal (”withdrawal agreement”) där alla detaljer om utträdet finns. Det börjar gälla direkt när Storbritannien lämnar EU. Därtill finns en politisk förklaring (”political declaration”) som inte är juridiskt bindande, men där de två parterna stakat ut hur de tänkt sig att fortsatta förhandlingar om den framtida relationen ska gå till.

Här är de viktigaste ändringarna som gjorts i jämförelse med Theresa Mays avtal.

  • Storbritannien kommer inte fortsätta ingå i en tullunion med EU
  • Nordirland kommer däremot fortsätta följa vissa EU-regler i syfte att undvika en hård gräns mot Irland
  • EU:s regler för moms kommer gälla på Nordirland
  • Ett frihandelsavtal ska gälla mellan EU och Storbritannien
  • Inga tullar och inga importkvoter
  • Stopp för fri rörlighet mellan EU och Storbritannien, med undantag för Irland

Gränsen mellan Irland och Nordirland

Bakgrund

Gränsen mellan Irland och Nordirland (som är en del av Storbritannien) blir den enda landgränsen mellan Storbritannien och EU efter Brexit. Efter konflikten på ön finns en risk att gränskontroller skulle bli mål för terrorism och politiska attacker om de skulle uppföras. Ett mål i förhandlingarna har därför varit att undvika en hård gräns, men det har varit svårt eftersom Storbritannien då skulle behöva stanna i EU:s tullunion och följa alla unionens krav och regler för importer. Starka brexitförespråkare tycker att detta skulle vara att ge EU makt över viktig brittisk politik.

Nytt i avtalet

I det nya brexitavtalet står att hela Storbritannien ska lämna EU:s tullunion. Nordirland kommer dock fortsätta följa vissa EU-regler, detta för att man inte ska behöva gränskontroller på ön.

Nordirland kommer fortsätta lyda under EU vad gäller:

  • Lagar för varor
  • Sanitära regler för veterinärkontroller
  • Regler för jordbruksproduktion och försäljning
  • Moms för varor
  • Regler för statsstöd

I praktiken kommer det bara att finnas en hård gräns mellan Great Britain (alltså den största brittiska ön, bestående av England, Wales och Skottland – dit räknas inte Nordirland) och den irländska ön (Nordirland och Irland). Varor kommer att kontrolleras i nordirländska hamnar, istället för mellan Irland och Nordirland.

Om det nya avtalet blir verklighet kommer varor kontrolleras mellan Nordirland och resten av Storbritannien.

Lista över ”riskfyllda varor”

Man kommer inte att ta ut tullavgifter på varor som ska från GB till Nordirland. En lista på varor som ofta ”riskerar” att skickas vidare till Irland ska fastställas senare. Dessa varor kommer man alltid att behöva betala avgift för mellan GB och Nordirland. För de varor som sen blir kvar i Nordirland, får man avgiften återbetald.

Man kommer inte kontrollera folks bagage eller privatpersoners post och skickade varor.

Arrangemanget skulle innebära att Storbritannien kan sluta egna, nya handelsavtal i framtiden. Detta hade inte varit möjligt om man bundit sig till att stanna i EU:s tullunion.

Nordirländska parlamentet måste godkänna

Var fjärde år kommer det nordirländska parlamentet få rösta om reglerna. Om de röstar ner de gällande reglerna i avtalet, kommer de att sluta gälla två år senare. Under tiden tillsätts ett utskott som skissar på rekommendationer till parlamentet på alternativa lösningar.

Får avtalet stöd av över 50 procent av parlamentet, fortsätter det gälla i fyra år. Får det extra starkt stöd (över 50 procents stöd från både unionister och nationalister, alternativt 40 procents stöd från dessa grupper och totalt minst 60 procents stöd) gäller avtalet i åtta år till, innan parlamentet behöver förnya sitt stöd.

Det ska tilläggas att det Nordirländska parlamentet är stängt just nu, på grund av svårigheter med att bilda en majoritet. Om parlamentet inte klarar av att rösta om avtalet i tid tolkas det som ett godkännande.

Momsregler

EU:s momslagar ska fortsätta gälla för Nordirland på varor, men inte på tjänster. Det betyder att Nordirland kan få andra momssatser än resten av Storbritannien.

Källa: BBC.

Frihandelsavtal

I den politiska förklaringen står att EU och Storbritannien ska ingå i ett frihandelsavtal. Det ska dock nämnas att detta inte är juridiskt bindande, mer än att det står i det bindande utträdesavtalet att den politiska förklaringen ska respekteras.

Målet är att man inte ska ha några tullar eller kvoter för import och export av varor.

Denna uppgörelse skulle innebära att Storbritannien kan teckna egna handelsavtal med andra partners (vilket man inte hade kunnat om man stannat i EU:s inre marknad).

Fri rörlighet

Storbritannien får som de vill, och den fria rörligheten mellan dem och EU upphör efter Brexit. Däremot står i den politiska förklaringen att man vill se till att ordna möjligheter för visumfria kortare resor åt båda håll.

Fri rörlighet fortsätter gälla mellan Storbritannien och Irland.

Vad händer om avtalet inte går igenom?

Brittiska parlamentet har röstat igenom en skrivelse som tvingar premiärministern att be EU27 om en förlängd förhandlingsperiod i det fall man inte kunnat komma överens om (där räknas parlamentets godkännande som nödvändigt) ett avtal. Ska Boris Johnson följa lagen, måste han alltså be resten av EU om att skjuta upp Storbritanniens utträde.

Kommer EU säga nej till en förlängning?

Under pressträffen idag (torsdag 17 oktober) frågade journalister EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker om Storbritannien kan få en förlängning av förhandlingsperioden i det fall avtalet inte godkänns av det brittiska parlamentet.

Juncker svarade nej.

Om vi har ett avtal, så har vi ett avtal, och det finns inget behov av en förlängning. Det är inte bara britternas åsikt, det är min åsikt också.

Jean-Claude Juncker, 17 oktober 2019.

Men det är troligtvis mest ett sätt för EU att försöka pressa det brittiska parlamentet till att rösta igenom avtalet en gång för alla. I praktiken skulle det vara omöjligt för EU27 att neka Storbritannien en förlängning, eftersom ett avtalslöst utträde skulle drabba EU-medlemmen Irland så hårt (med risk för våldsamheter och upplopp kring gränsen Irland-Nordirland).

Kan Boris Johnson vägra be om en förlängning?

Enligt den så kallade Benn Act som brittiska parlamentet röstade igenom nyligen är svaret ja. Utan ett avtal måste premiärministern be EU om en förlängd förhandlingsperiod.

Nu läcker dock uppgifter inifrån regeringen om att Johnson planerar att strunta i detta. Frågan är då om det skulle fungera att någon annan ber om förlängningen å Storbritanniens vägnar. Om det inte håller, så landar vi i en riktig röra. Landet lämnar EU den 31 oktober, men gäller det när premiärministern just brutit mot lagen? Vad händer med premiärministern då? Det skulle vara något nytt.

Analys

Boris Johnson har haft kort tid på sig att få igenom ett avtal med EU27, och det är imponerande att han lyckats. Tyvärr betyder det inte att avtalet kommer att bli verklighet. Han kommer få svårt att locka det brittiska parlamentet till ett godkännande på lördag.

Boris Johnsons bästa chans är att få med sig Labour-ledamöter på tåget genom att utlova en ny folkomröstning om avtalet. Det vore också rättvist. I folkomröstningen 2016 röstade en majoritet för Brexit utan att veta hur resultatet skulle komma att se ut. Det vore inte konstigt att ge dem chansen att ångra sig när vi vet vad som faktiskt är möjligt att åstadkomma.

Vad gäller det nya förslaget för Nordirland, ser allt bra ut utom möjligheten för det nordirländska parlamentet att rösta sig ur kompromissen. Det får antas att detta lades till för att blidka DUP. Men eftersom dessa ändå inte vill rösta för avtalet är det svårt att se funktionen det ska fylla.

Det var inte särskilt svårt att förutse att samarbetet skulle sluta i trubbel – DUP är ett flankparti som representerar den ena sidan i en otroligt känslig konflikt, och det var fel att som regering förlita sig på deras stöd från början. Möjligtvis kan brasklappen i avtalet göra andra brittiska nationalister lugna i att de inte, på pappret, är bundna till att permanent följa EU:s regler.

Godkänns avtalet inte av brittiska parlamentet gissar jag på att EU27 godkänner en förlängning och att britterna får börja om från början med ett nyval.

Susanna

Vill du läsa mer? Prenumerera via mejl, så får du reda på när jag skrivit något nytt!

EU har dödat internet – vi firar väl med en skål?

Susanna KierkegaardLämna en kommentar

Piteå-tidningen, 30 mars 2019.

”Det fria internet har dött, om man får tro den senaste veckans upprörda röster. Dödsorsak? Dråp. Baneman? EU. I tisdags röstade Europaparlamentet ja till omstridd ny upphovsrättslagstiftning. Plötsligt toppades alla nyhetssajter av något så hett som striden om ett blivande EU-direktiv.

Ska man se på uppståndelsen från den ljusa sidan, är det härligt att EU-politiken äntligen engagerar. Men vad är det som upprör?”

https://www.pt.se/opinion/ledare/eu-har-dodat-internet-vi-firar-val-med-en-skal-11173070.aspx